Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkert är, att de — särskildt från
violoncellens inträde — innehålla värkligt
skakande partier. Låt oss komma
öfver-ens, att kvartetten i sin helhet är helt
enkelt ett mästervärk liksom så många
andra af Cherubinis kompositioner.
Till Cherubinis största beundrare
hörde, något som kanske icke är så
kändt, Beethoven. Ries, bekant såsom
B:s ende elev, talar om, att han
under en vandring med den döfve
mästaren, plötsligt hade brutit tystnaden
och med stentorsstämma, det enda
sättet att göra sig hörd, ropat till honom :
»Mästare, hvem är den störste nu
lef-vande komponist näst efter er.»
Beethoven studsade till, ty han var ej van,
att man satte honom så högt, men han
fann sig strax och svarade: Cherubini.
Utom denna kvartett fick man höra
en sextett af Brahms, intressant och
fin, samt en ny violinsonat af
Sten-hammar, melodisk och enkel, något
som knappast kan betraktas som ett
fel. Enkelheten är dock kanske i
någon mån arrangerad. Jag vet icke
hvarför, men under den vackra
mellansatsen kom jag ofrivilligt att tänka på
prins Eugens drömmande nattliga
sommarlandskap. Kanske skall detta hos
en eller annan bidraga till
karaktäri-stiken. Om jag icke minns galet, fanns
där i finalen också något af svensk
bondmarsch, vimplar och band, med
ett ord af midsommarstämning.
Sonaten skall bli intressant att taga del af,
då den kommit ut på trycket.
Sjögren-konserten bjöd på åtskilligt
nytt, Berzelius-kantat och en del sånger,
däribland en vacker med luta (fingerad)
ur Strindbergs Folkungasaga, samt en
kuriös »Min hustru», hvars i och för
sig rätt egendomliga humor ytterligare
banaliserades i utförandet. De sjöngos
af en ung läkare, doktor Gillis Bratt,
med särdeles vackra röstmedel, hvilken
lär vara något slags underdoktor för
röster och deras behandling.
En annan intressant konsert var den,
som gafs af den ryske violinisten Pet-
schnikoff, som sedan sitt förra besök
hade gått framåt i konstnärlighet, och
nu mindre sökte hypnotisera med sitt
föredrag än utveckla naturlig ädelhet i
cantilenan. Bachs ciaconna spelade han
mycket vackert, om också rent tekniskt
det polyfona spelet kan bli
fullkomligare. Men man hörde, att denne ryss
med kärlek och flit studerat denna
vidunderligt sköna musik, som han lärt
sig att förstå så, att han därför kunde
vinna äfven dem, som eljes äro
oemottagliga för dylik ädlare musik. Där
fanns kanske i hans föredrag lika
mycket af rysk melankoli som af värklig
Bach-stil, men trots detta eller kanske
just därför intresserade han. Sin vackra
Bach-propaganda fortsatte han med en
triosonat, förtjusande frisk och med
härliga långsamma melodier, spelad af
honom själf, hans fru, också violinist,
och pianisten John Jacobson. I Berlin
har detta år den första af de beramade
stora Bachfästerna gått af stapeln.
Petschnikoff-konserten var vår Bach-fäst.
Från Operan är att förtälja, att hr
Sommer efter att på ett vackert sätt
ha utfört så skiftande och svåra
partier som Lohengrins och Raouls i
Hu-genotterna lämnat oss, aflöst af den
nu åter lyckligt tillfrisknade Ödmann,
samt att man gifvit repris åt
»Rigo-letto», som kanske mången skulle vilja
rubricera som Verdis ungdomssynd.
Närmast värkar Rigoletto som en
förelöpare till veristernas bloddrypande
alster. Verdis starka temperament
frossar i alla gräsligheterna. Operan är nu i
ett och annat urmodig, men är intressant
såsom mer afgjordt betecknande
realismens införande i den gamla italienska
operaserian. Sådana figurer som
spets-bofven Sparafucile och hans syster ha
föga af italiensk opera öfver sig.
Utförandet var ganska godt, ehuru hr Forsell,
hvars granna stämma passar mycket
bra till Verdis passionerade melodier,
icke alls har den skådespelartalang,
som behöfs för denna roll — operans
re-pertoarkomité må säga hvad den vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
