Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En debutant, fröken Carlström, utförde
nätt och säkert med klar och hög
stämma Gildas fordrande parti, hr
Öd-mann uppträdde som härtigen, hr
Sel-lergren som banditen, fröken Edström
visade godt sceniskt gry som den sköna
»lockfågeln» Maddalena och hr
Lund-qvist utförde med kraft den förorättade
faderns korta, men viktiga parti.
Till slut några ord om
»Gycklarban-dets» entré på Vasateatern, som skedde
med pukor och trumpeter. Libretton
är mer brokig än egentligen roande,
musiken af Louis Ganne, kompositör
till den på sin tid populära
Boulanger-marschen, har däremot sina förtjänster.
Till detta styckes värdiga gifvande hade
hr Ranft engagerat »gycklare» från
Kungsholmens atletklubb! Smakfullt!
Bland de uppträdande var den bästa
fröken Grönberg, som sjunger nästan
för bra för att uppträda i stycken som
detta och »Rymmerskan». Hr Schiicker
hade gjort en rätt bra figur af en
akrobat, hr Bergström likaledes, ehuru han
råkat bli hes. Fröken Griinberg var
något för sockersöt och hennes »älskare»
hr Svenson kanske icke tillräckligt
intressant. Alltid är då kritiken oförnöjd.
Stycket kommer bestämdt att gå,
det är ju omväxlande och har så många
»attractions». Filippo.
IVAR HALLSTRÖM f.
Den gamle romans- och
operakomponisten professor Ivar Hallström är
död. Han tillhörde knappast vår
svenska tonkonsts mest fräjdade namn,
hans ställning var en mera blygsam,
något, hvarom han icke själf sväfvade i
ovisshet. »Kommer mitt namn att i
framtiden lefva genom en eller annan
liten visa», lär han vid ett tillfälle ha
yttrat, »så får jag vara nöjd.»
Trots det att hans operor snarare
öfver- än understiga ett dussin, en
produktivitet, som i vårt land är utan
motstycke, så torde det ock verkligen
snarare vara som vis-komponist, som
han mer varaktigt har inskrifvit sitt
namn i den svenska tonkonstens
häf-der. Sånger sådana som »Kung Erik
och liten Karin» och »Svarta svanor»
torde ha alla utsikter att fortlefva, och
långt efter sedan »Den bergtagna» för
sista gången försvunnit från
operascenens tiljor, så kommer med all
säkerhet spinnvisan att höra bland
älsklingssångerna för en stor del af både
sångerskor och publik.
Hallström var född i Stockholm i
maj 1826. Tidigt framträdde hans
musikaliska anlag, sägs det, och redan
vid 12 års ålder var han en
försigkommen pianist, som drömde om
virtuossegrar. I framtiden fick han i
konsertsalen nöja sig med en
ackom-panjatörs mer blygsamma lott. Om
det förträffliga sätt, hvarpå han skiljde
sig från denna understundom nog så
kinkiga uppgift, torde icke råda mer
än en tanke.
I Uppsala fortsattes studierna i
musik och juridik. Här knöts en
vänskapsförbindelse med den musikaliskt
begåfvade prins Gustaf. Det var i
sällskap med denne som den ännu icke
tjugoettårige Hallström debuterade som
tonsättare för scenen i ett litet
tillfällig-hetsstycke, »Hvita frun på
Drottningholm», gifvet på kungl. teatern i april
1847. Redan så tidigt öppnades alltså
denna institutions portar genom
kunglig protektion för en tonsättare, för
hvilken de allt framgent en lång tid skulle
stå på vid gafvel, något som ju äfven
var berättigadt, eftersom hans värk —
åtminstone »Den bärgtagna» — hade
gjort stor lycka, och vårt land icke
ägde någon rikedom af musikaliska
författare för scenen.
Efter några års studier aflade
Hallström juridisk examen och etablerade
sig i hufvudstaden som »ung man i
värken». En lifligare värksamhet än i
dessa utvecklade han emellertid som
tonsättare, i det att nu hans första
sånger sågo dagen och blefvo
publicerade. Redan 1853 — vid 27 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
