Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då jag saknar annan lägenhet än denna
att besvara två bref, hvilka kommit
mig tillhanda, -— det ena med
Göteborgspoststämpel och undertecknadt »läsare
af Varia från dess första nummer»; det andra
från Stockholm af »missbelåten förf.,» —
måste jagtagai anspråk en bit af det utrymme,
som här är mig upplåtet. Och jag kan så
mycket hällre göra det, som bägge brefven
handla om ungefär samma ämne. Vår
göteborgare menar tro på, att »Varias
litteraturanmälare för sin pänna med evident
partiskhet genom att systematiskt
åsidosätta omnämnande af äfven de
förtjänstfullaste arbeten, så snart de ej äro utgifna
af vissa favoritförläggare», och den
stockholmska korrespondenten, som hyser en
liknande uppfattning, sätter prick öfver 1
genom att särskildt uppräkna några
arbeten, som blifvit utsatta för denna
»oförtjänta ostracism». (Det skulle kanske, i
parentes sagdt, icke vara omöjligt att bland
de sålunda uppräknade finna ett, som uti
den missbelåtne eller missbelåtna har sin
fader eller moder).
Mitt svar är:
Högstärade! Ni ha bägge begått ett
misstag och en orättvisa, hvilket kan vara
ursäktligt hos den ene, en så till sägandes
profan, men är svårförklarligt hos den
andre, som själf hörer med till den litterära
församlingen. — Här anmälas, såsom jag
vågar påstå, med full opartiskhet om än
stundom med en af utrymmet påtvungen
korthet, alla de nyutkomna arbeten som
tillsändas Varias redaktion eller
undertecknad, men inga andra. Om ett par tre
förläggare »systematiskt» af hålla sig från
detta, så kan det följaktligen icke vara af
annan grund än att de ringakta en
publicitet, att ej säga en publik, som dock torde
omfatta åtskilliga tiotusental läsare (då hvart
och ett af våra häften väl allraminst läses
af fyra eller fem personer). Sådant må
vara förläggarnes ensak, om det äfven till
en del intresserar författarne. — Allt hvad
jag har att tillägga är det, att förfarandet
också torde hvila på samma
missuppfattning om publicitetens väsende, som länge
var den vanliga hos herrar byråkrater,
förbiseendet af att det är först och sist
allmänheten, som tillmötesgående eller
motsatsen gentemot prässen gäller.
Salutem /
* * *
Med det nyss (från Beijerska bokförlaget)
utkomna 3’dje bandet af den norska
författarinnan Clara Tschudis omfattande ar-
bete öfver »Marie Antoinette» skola läsame
af de bägge föregående delarne skynda att
göra bekantskap. Efter att i den första
delen ha behandlat den unga drottningens
tidigare och lysande lefnadsperiod och i
den andra den stormiga tid, som
revolutionen medförde, väcker författarinnan
läsarens lifligaste deltagande för den
kungliga martyren under slutakten af hennes
lifs upprörande drama, hennes fängelsetid
i Tempeltornet och hennes död under
guillotinens fallbila.
Marie Antoinettes öde har gifvit upphof
till en hel stor litteratur, och den författare
som nu vill upptaga ämnet — såsom dock
alltjämt sker — har svårighet att afvinna
det några nya sidor eller hitta några källor,
som kunna ställa det i någon ny
belysning. Det är sålunda ingen konst att finna
fakta att lägga till grund för en
skildring vare sig af drottningens
karaktärsutveckling eller af de många olikartade
förhållanden, som invärkade på denna och
på hennes ödes gestaltning. Svårigheten
ligger i stället uti att kunna sofra det allt
för rika materialet och opartiskt låta
sanningen komma till sin rätt, med ett ord
lika litet skrifva en panegyrik som en
pamflett. — Skådadt i dess helhet faller
Marie Antoinettes lif inom två tidsskiften,
hvarandra både i yttre och inre måtto så
olika, att, med hänsyn till det förra, få
människor här i världen genomgått något
motsvarande och, i fråga om det senare,
det nästan förfaller som vore det ej
samma själ, hvilken hela tiden dvalts i samma
kropp. Öfverflyttad som ett fjortonårigt
barn från sin moders stela och ej så litet
pedantiska hof till den mest glänsande
men på samma gång mest fördärfvade
krets som fanns i Europa, Ludvig XV:s
Versailles, skön som den unga dagen,
spirituell med all sin okunnighet,
varmhjärtad, rik på förhoppningar för egen del,
mött med jubel af ett entusiastiskt folk och
hyllad af samtidens berömdaste män, —
hvem kan undra på, att hon fcrlorade
värdighetens jämnvikt när hon saknade det
fasta stöd, som hon bort kunna påräkna
af en hängifven makes starka arm?
Huru drottningen under de första femton
åren i Frankrike, hennes så kallade
lycko-period, som dock i själfva värket beredde
henne föga värklig och ädel glädje,
hän-gaf sig åt en hop obetänksamheter,
åt fåfänga, slöseri, nöjeslystnad o. s. v.,
hvilket allt af ondskan förstorades, detta
skildrar förf. här med en sanningskärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
