Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad förf. själf förklarat under en känsla
af inspiration som meddelades honom på
långa vandringar. Innehållet utgör så att
säga summan af hans filosofiska åskådning
i en religiös dräkt, visdomens och
renhetens religion, dunkel och djup, men
uppfylld af sin upphofsmans hela Jag. Han
sätter också själf detta högst bland sina
arbeten; »en bok för alla och ingen»
kallar han den. Och det vill synas som om
Nietzsche, med allt sitt förakt för
människorna i allmänhet, dock skulle erfarit ett
behof af att göra sina grundtankar
tillgängliga äfven för dem, som icke förmå
tillägna sig dem från hans rent
systematiska filosofiska värk. Därför har han
framställt dem i en viss poetisk omklädnad.
— En märkvärdig bok är det, och som
säkerligen kostat sin högst förtjänstfulle
öfversättare, herr Albert Eriksson, stor
möda att öfverflytta på vårt språk. Men
så har han, liksom förläggaren, den största
heder af detta företag.
* * #
Den polska litteraturen, hvilken dock af
gammalt, och ända intill dess att långt in
på sistlidne århundradet de ryska
storför-fattarne uppträdde, intog rangplatsen bland
de slaviska folkens, har både i iildre och
nyare tid varit hos oss fullständigt okänd.
Så var den till och med när de politiska
förhållandena satte Polen och Sverige i
nära förbindelse, hvilket också under de
sista jagellonema var den polska
litteraturens stora tidehvarf. Att litteraturen sedan
skulle lida i följd af landets inre förvirring
och politiska olyckor, är alltför naturligt,
men så mycket mera beaktansvärdt är det
nya genombrottet i våra egna dagar. Bland
de nypolska skriftställarne är ju Henryk
Sienkiewicz den europeiskt mest bekanta
(och Varia, i hvars marshäfte hans
»För-gäfves» anmäldes, kan räkna sig till heder
att genom »Quo vadis» första gången ha
presenterat denna berömde skriftställare för
den svenska publiken) men jämte honom
framstår en hel rad andra, hvilkas
bekantskap är väl värd att göras. — I t Det unga
polen, en samling berättelser», öfversatta
på ett synnerligen berömvärdt sätt af E.
Weer, (H. Gebers förlag) möta vi ej
mindre än åtta författarenamn, hvilka klinga
helt främmande i sig själfva men genom
hvilkas hela alstring, för så vidt vi här lära
känna den, också går en egendomlig ton.
Öfversättaren har i ett kort förord lämnat
några antydningar till en närmare karak
-täristik af deras författareskap, och man
bestyrkes därigenom i den föreställning
som de små berättelserna ingifva om djupet
af de känslor, hvilka röra sig hos den
intelligenta delen af polska folket under dess
närvarande ställning. Den ryska
despotismens tunga hand trycker på alla
förhållanden, och de upprepade misslyckade
försöken att afskudda detta ok, den i trots
häraf alltid lefvande nationalkänslan,
medvetandet af fadrens skuld till detta
tillstånd, anblicken af skeende »afifall», äfven
bland landets gamla ädlaste familjer, och
af den gängse korruptionen, af spänningen
mellan aristokratien och folket samt nöden,
okunnigheten, demoralisationen och
dryc-kenskapen hos den stora massan — allt
detta har skapat en grämelse och en
bitterhet i världsåskådning, som litteraturen
troget återspeglar. Ingen afspärrning kan
hålla ute den allmänna tidsandan, och det
är icke underligt om just
ytterlighetsten-densema af denna företrädesvis anslå de
känsligaste strängarne hos de bildade
polackerna och taga sig uttryck hos
skriftställarne. Också meddelar oss
öfversättaren af dessa berättelser, att bland dessa
författare flera stycken tillägnat sig den
socialdemokratiska åskådningen samt att
de både af detta och af andra skäl icke
kunna utgifva sina arbeten inom ryska
Polen.
Samtliga de i ramen af »Det unga
Polen» upptagna berättelserna hafva en
mycket vemodig och dyster färg — utom en enda,
»Pastor Kanonikus» af Kazimir
Perzenva-Tetmajer. Denna lilla skiss glindrar af godt
humör, på samma gång som den tyckes
troget återgifva den äkta nationella tonen i
dess bästa känslosträngar. — En liten
observation: det är visst också den enda af
berättelserna, där man ej får läsa om huru
stormen ryter, rägnet piskar eller snön
yr . . . Väl att man en gång får höra talas
om solljus och vackert väder!
* * *
»Österut» heter en samling skisser från
Ryssland och Finland af doktor C.
Nor-man-Hansen, hvilka, utom på förfis eget
språk, danskan, och i denna bemyndigade
upplaga (Fahlcrantz & C:s förlag) på
svenska, utgifvits eller skola utgifvas på finska,
tyska, franska och holländska. Den lilla
boken bör alltså finna många läsare, —
många förstående läsare vill jag hoppas,
ty det är den värd. Den bjuder något
helt annat än de vanliga turistintrycken,
hopkastade i anteckningsboken från ett
ångbåtsdäck. i en järnvägskupé eller
under kringströfvandet i Petersburg eller
Moskwa med en Bædeker i hand eller en
pratsam hotelltolk vid sidan, bland
människor och monumenter hvilkas talade eller
tysta språk globetrotter’n icke förstår. Det
är dock mest på sådana där intryck plus
en och annan korrespondents utsago, som
vi västerländingar grunda våra föreställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
