Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1SSI1 qd! fHgl
ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.
EN VISA 0/V\ VÅHENS LÄNGTAN.
Det blåser sunnar.väder,
allt högre vårens sol
på himlahvalfvet träder,
och grann sig marken kläder
med vifva och viol.
Hör, gökens lockton klingar
ur hultets dunkla vrå,
se, mörka svalevingar
sig teckna af i ringar
mot rymdens vidder blå.
Bland lundens täta gångar,
som tvåtts af daggens bad,
i starka drag jag fångar
den fina doft, som ångar
från nyutslagna blad.
Jag lyss, hur fjärden gnolar
sin morgonfriska sång,
där frigjord den sig solar
och med sitt gullstänk spolar
ett brunrödt klipputsprång.
Föryngradt allt tycks vara,
jag själf blir ung som förr,
och för en halfglömd skara
af drömmar underbara
upplåts mitt hjärtas dörr.
Förväget vill jag draga
på nytt i lifvet ut
och där till vinning taga
allt bvad som hoppets saga
mig lofvat nå till slut.
Ej tveksamt vill jag spörja,
om fjärran är det land,
dit jag en färd skall börja —
ej hopplöst vill jag sörja,
om jag ej når dess strand.
Hvad mer om den ock svinner,
en hägring lik, till sist,
hvad mer om jag ej hinner
mitt mål — jag ändå vinner
en skatt i hvad jag mist.
Det blåser majdagsvåder
i mina segels väf,
på nytt mot drömda städer
jag styr och hoppfullt kläder
med vårblom skeppets stäf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
