Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Sarajevo, de äro dessutom oftast
insvepta i en lång snäf svart kappa,
hvars långa ärmar korsas och
hopfästas bak, och som kompletteras af en
kapuschong af egendomlig form: den
forlanges öfver hufvudet och står upp
som ett kakelugnsrör. Och som om denna
kostym ej förmådde tillräckligt dölja dess
ägarinna, bär hon därtill ofta mask.
Mostars läge är hänförande.
Skyddad af höga bärg dominerar staden
floden Narenta, hvars malakitfärgade
vatten passerar under en gammal
stenbro, som turkarne uppförde, kort efter
det de eröfrade landet. Staden är
uppkallad efter densamma, ty Mostar
är ett turkiskt ord, som betyder bron.
Herzegovinas hela natur är karg,
vild och imponerande, och likväl är
den herzegovinska bonden icke dyster
till lynnet. Den väg som leder till
Bounas källor, ett af de vackraste
landskap man kan se, går äfver
oändliga slätter, som skifta i rödt, och mot
hvilka de grå bärgen bilda en färglös
och fantastisk bakgrund. Här och där
vid vägen ses ett turkiskt kafé, där
bönder dricka, röka och spela guzla.
Eller ett zigenarläger som slagit upp
sina trasiga tält och släppt sina åsnor
på bete ute på de af solen brända
fälten. Själfva sitta de omkring en
svagt flammande eld, och barnen springa
omkring på vägen och anropa de
förbigående om en allmosa. Vägen som
för till Bouna är brant och smal, den
sträcker sig mellan klippväggar, där
granatträden utbreda sitt löfverk, som
skiftar i guld och rödt. De digna af
mogna frukter, som de små herdarne låta
sig väl smaka. Hjordar af getter klättra
i klipporna och beta på markerna.
Slutligen är man framme vid källan.
En klar, grön, glänsande vattenmassa
bryter sig som den renaste kristall fram
ur en mörk grotta, hvilken vid bärgets
fot öppnar sig som ett ofantligt gap.
Denna jamna lugna vattenmassa störtar
sig efter en stund framåt som ett frad-
gande vattenfall och delar sig därefter
i flera små armar, innan den åter
samlar sig till ett enda helt.
Öfver grottan reser sig ruinerna af
en moské omgifven af murar. Den
förstördes för längesedan af ett
klippras, och ingenting annat än grafstenen
öfver ett muhammadanskt helgon
undgick förstörelsen. Helgonets rykte
om-gafs med en ny gloria, och från när
och fjärran strömma nu pilgrimer till för
att tillbedja honom, och det lilla kapell,
där han hvilar, är fylldt af löftesskänker.
Ett litet anspråkslöst kafé har
uppstått på den plats där moskén fordom
stod. Dess stentrappa för ned
tillvattnet, där en båt ligger förtöljd, i
hvilken man färdas in i den stora
grottan, hvaritrån man återkommer djupt
gripen af det storslagna i dess anblick.
De Kallay har haft lyckan att finna
utmärkta medarbetare i det mål han
satt sig före, och han har förstått att
använda dem på rätta platser. Så har
bland annat provinsens styresman, baron
Kutchera, med sin takt och sitt
inflytande varit ovärderlig för ministern i
synnerhet vid behandlingen af
museimännen.
Däremot möter regeringen icke
samma bistånd hos de katolska
prästerskapet, hvars okloka nit ofta förskaffar
densamma obehag och skapar
svårigheter. De ortodoxa å sin sida skulle
lätt låta sina religiösa idéer öfvergå
till politiska drömmar. Ställningen
mellan biskoparna och poperna är ej
alltid den bästa. De forra stödja sig^
på regeringen, de senare på folket.
Men detta är öfvergående
disharmonier, och tack vare den säkra hand
och det klara förstånd, som leder
landet, undvikas allvarligare förvecklingar.
Efter tjugo års österrikiskt-ungerskt
inflytande har Bosnien—Herzegovina
definitivt uppstått till ett nytt lif och
skapat sig en ny ställning. Man kan
icke annat än beundra och lyckönska
dem, som utfört detta värf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
