Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENSAM 1 SEGELBÅT JORDEN RUNDT EN VÄRKLIGHETSSKILDRING AF EN VÄRLDSOMSEGLING PÅ EGEN HAND, UTFÖRD OCH BERÄTTAD AF KAPTEN JOSUA SLOCUM.
ANDRA DELEN: STORMIGT VÄDER I MAGELLANSKA SUNDET. (Forts.)
"Cuegoindianerna äro grymma, men på
samma gång fega, och de betrakta
skjutvapen med förskräckelse. Den
största faran är likväl att ankra inom
skotthåll för deras pilar. De ligga
gärna i försåt och kasta sig med
utom-ordentlig snabbhet öfver fienden. Ett
nattligt besök af derr^ skulle jag dock
icke så mycket fruktat för. Jag kunde
lätt hafva hållit hur många som hälst
af dem på afstånd med min karbin, och,
om de akterifrån blifvit mig
öfvermäk-tiga, stängt kajutkappen och under däck
retirerat till förluckan samt därifrån n
edskjutit hvarenda en. Jag hade
nämligen ammunition både för och akter.
Farligast är dock deras eldar. De
hålla nämligen alltid eld brinnande i
botten på sina kanoter, ej allenast för
eget bruk, utan äfven till skada för
fiender. Dessa glödande eldbränder
kunna lätt, om man ej är vaksam,
öf-verflyttas i ens eget fartyg och sätta
det i brand. Hamnkaptenen i Sandy
Point varnade mig i synnerhet för en
sådan fara. Infödingarna hade året
förut tändt eld på en chilensk
kanonbåt genom att kasta bränder genom
fönstren till chefens kajuta. Spray hade
inga kajutfönster och jag behöfde således
i detta afsende ej hysa någon fruktan.
Morgonen den g mars ingick klar
och jag funderade efter slutad frukost
på att rigga till en bredfock åt Spray,
d. v. s., jag tänkte tillvärka en sådan.
Dagen lofvade som sagdt att blifva
vacker, men väderleken i Terra del Fuego
är ej att lita på. Jag var just i färd
med att samla ihop de fotanglar som
aftonen förut satt skräck i vildarna då
en williwaw brast lös, så våldsam att
Spray, från sin ankarplats i en
handvändning sopades långt ut i sundet.
Ankaret hade till en början »draggat
med» men högg, då jag kommit några
kabellängder ut, i botten och Spray
låg fast, en kort stund dock, ty snart
var jag åter i drift. Jag hade
lyckligtvis långt till lä land och behöfde ej
frukta för strandning utan fick god tid
att hifva hem ankaret. Men hvad
se-gelsömmeriet beträffar så uppsköts detta
tillsvidare. Ovädret fortfor i flere
timmar och jag hade intet annat att göra
än att länsa nordostvart hän samt styra
för St. Nickolas Bay, där jag varit en
gång förut den 19 februari. Nu skref
jag den 10 mars. Plötsligt sprang
fock-skot och då jag skulle hala ned focken
syntes genom rägntjockan rätt förut
alldeles i närheten en skroflig, hög klippa
omgifven af bränningar. Ödet är mig
oblidt, tänkte jag. Skulle det då
värk-ligen blifva min lott att omkomma på
ett slikt ynkligt sätt. Jag skyndade
akterut och skiftade rodret, i hvarje
ögonblick fruktande för att grundstöta,
men någonting sådant inträffade ej.
Spray lyckades klara bränningarna och
en stund därefter var faran öfverstånden.
Seglingen fortsattes i lä om klipjpan ned
mot St. Nickolas Bay där jag tänkte
ankra men öfverfölls af ännu en williwaw,
hvarvid kuttern upprepade gånger snur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
