Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också alltid varit föremål för
recensenternas genignuggningar.
Tänk, hvilken älskvärd, fin pjäs
vore ej detta, om den påklistrade,
ologiska slutscenen bortskures!
Men låt oss ta det onda med det
goda. Här finns så mycken djup
psykologi, så mycken inträngande
människokännedom, att man ännu
intresseras af flere scener. Och doktor Rank är
intimt karaktäriserad, bäst, efter Nora.
Fru Dybwad lefvandegör den
barnsliga, nyckfulla, till slut öfver sitt i
kärlek utöfvade brott förtviflade kvinnan
med fin konst. Hennes ansikte är
ovanligt rörligt, och hon vet att åt
replikerna ge en naturlig ton, som rör
och behagar. Noras flickfriska
glädjeutbrott fingo en lika osökt klang som
hennes gryende ångest, och
slutuppgörelsen gjordes med lugn energi, stolt
hängifvenhet.
Våra egna voro också i allmänhet
bra. Hr E. Hillbergs Krogstad hade
säker hållning i dysterheten, och när
han till slut finner lyckan, är han
manligt glad. Hr Eliassons doktor gick
ikring med sin ruttnande ryggmärg, så
att det gjorde ondt i en.
Fru Sandells reserverade spel tog
sig underligt ut som motsättning till
fru Dybwads lössläppta temperament
— men fru Linde är ju en bepröfvad
kvinna, och en sådan döljer sitt kors.
Minst lyckad var hr Svennberg. Jo,
när denne Helmer älskade och när
han var glad efter balruset, då var
han varm och rolig, men när han
skulle brusa upp mot sin tanklösa
»sånglärka», fick han inte riktigt fatt
i vreden.
Jag dömer nu efter premiären —
det är tyvärr en recensents plikt. Men
då sticker närvositeten i de talandes
tungor, och orden få icke alltid den
behärskning, som sedan kan infinna sig.
* * *
Däremot var hr Svennberg alldeles
syperb i det andra »Hemmet» —- Su-
dermanns. Han spelar där den gamle
slagrörde officeren, hvars hand darrar,
och’ öfverdrifver inte i realism.
Här har fru Håkansson en af sina
starkaste uppgifter, och vi kunna godt
sätta upp henne som en god
medtäf-lerska till fru Dybwad i nordisk
scenkonst. Hon jagar replikerna febrilt,
det är sant, men så får hon också
blodet i rörelse på oss. Magdas roll
är präktigt skrifven, den är som tusen
glittrande skärfvor, och allt det
sönderslitna får fru Håkansson fram, ibland
på ett inspireradt sätt.
En tredje artist gjorde stor värkan
i »Hemmet», fröken Rustan, hvars
gnälliga tant Fransiska är bland det
roligaste, som det kan förunnas en
dödlig att se. Hr de Wahls präst och hr
Byströms regeringsråd tillhöra två
aktningsvärda samhällsklasser, inför hvilka
jag inte känner min ästetiska närv
skälfva. Don Diego.
DEKADANS.
Hr Fredrik Nycander har haft den
goda idén att på en extra matiné å
Vasa-teatem låta uppföra sitt modärna
Stock-holms-skådespel med ofvanstående namn.
Publiken var öfverraskande talrik, välvillig.
Författaren inropades, visst en hel mängd
gånger.
Stycket har också oförnekliga
förtjänster, mindre som tidsskildring, kulturbild,
än genom dialogens uddighet och skärpa.
Det är scener ur artistlifvet, ur
hufvudsta-dens litterära och artistiska bohéme-lif, som
den mångsidige författaren denna gång
velat visa oss. Det är ju mycket möjligt,
att hr Nycander studerat sina typer på
nära håll, i alla fall har han icke lyckats
göra dem riktigt troliga. Dessa fästande
målare och litteratörer, hvilka på en af
hufvudstadens bättre restauranger väcka
uppseende med att dricka champagne till
smörgåsbordet, hvilka sakna medel att
betala förtäringen och icke ens äga klockor
eller öfverrockar att lämna i pant —
huruvida ett sådant pant-system florerar på
våra restauranger, må starkt betviflas — de
äro alltför groft färglagda, för att man
skulle ta dem för annat än karrikatyrer.
Snarare skulle de kunna vara suddande
studenter af mycket landtlig kulör, som på
»Rullan» tagit sig något för mycket till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
