Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bästa, ehuru teckningen äfven då vore
öfverdrifven. Det låg i alla fall en viss
Upsala-färg öfver denna krog-scen, om
man nämligen bortser från de bägge
artistflammorna, hvilka väl egentligen kommit
med endast som reminiscenser från Murgers
bohéme skildringar ur Pariser lifvet.
Stycket vill egentligen skildra en ung
målares, Torsten Rodhe, kamp för sin
konstnärliga själfständighet. Han är professor
Burmans omhuldade favorit-elev, får hvar
dag fråssa af de Burmanska middagarna
och de goda vinerna, så vänlig är
professorn, men har i stället gifvit sin
individualitet till spillo, i sin konst blifvit en
kopia af Burman. Han sliter sig
emellertid lös, bränner sina skepp, det vill här
säga den utställda stora målningen
»Hannibals tåg öfver Alperna», lider nöd litet
smått, men slår slutligen igenom, får sälja
sin nya »genombrottss-tafla, en
serpentindansös, blir rangerad karl och får beröm
i tidningarna, hvilket för den unge mannen
tycks hägra som höjden af lycksalighet.
Stycket är icke så litet hjärtnupet och
naivt, effekterna understundom något grofva,
det hela har emellertid blifvit ett rätt
underhållande teaterstycke med ett visst
skimmer af aktualitet öfver sig. Författaren
har begåfning för scenen och dialogen har,
som redan framhållits, sina förtjänster.
Utförandet var så godt. som med en
hastigt samöfvad trupp af artister från
skilda teatrar var möjligt. Filifipo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
