- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 4 (1901) /
340

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilken jag tror, att Paderewski ibland
varit jämförd.

I den klassiska musiken är han, som
sig bör, mindre häxmästare. Af
Beet-hoven spelades den sista sonaten,
c-moll, med en underbar
variationssats i dur. Taine har, vill jag
minnas, i ett af de sista kapitlen af
sina spirituella och fina »Notes sur
Paris» lämnat en hänförd beskri£ning
på denna sats, mycket för ordrik för
att man därom skulle kunna få en
bestämd och precis uppfattning — att
beskrifva musik, hvilket lönlöst göra;
musik, som är ett språk för sig —men
med en lågande hänförelse, som i alla
fall gjorde, att jag och förmodligen
många med mig frestades att stifta dessa
märkvärdiga sista Beethovenska sonaters
bekantskap. Behöfver jag säga, att
detta är en bekantskap, som man icke
ångrar. Dessa variationer äro
emellertid intima, nästan för intima för en
stor konsertsal. Kanske var detta
orsaken, att Paderewski icke här
tillfreds-stälde fullt. Han är ju eljes berömd
som Beethoven-spelare, och skall denna
vår i Bonn spela tillsammans med
Joachim på en Beethovenfäst. Det
finns dock i denna sonat så svåra
ställen med dubbla drillar och dylikt,
att det fordras en stor virtuos att kunna
utföra dem; Paderewskis utförande var
därför alltid intressant.

Än mer kände han sig förmodligen
besläktad med den romantiska anda,
som talar ur Schumanns kompositioner
— den lilla nocturne af egen
komposition, som Paderewski lät höra, var
betydligt mer i Schumanns stil, än i Chopins.
Den jäsande fiss-moll sonaten, som
visserligen icke hör till Schumanns mest
typiska värk, spelades med en sprakande
fart, en förmåga af skiftande
karaktär-istik, humor liksom af innerlighet, att
den verkade helt betagande. Man kom
att tänka på, jag vet icke allt, hvilka
Hoffmanska romantiska spökhistorier.
Med utomordentlig finhet, poesi och
elegans utfördes äfven Chopin, en

hel följd af alla de små miniatyrer,
som dennes snille framtrollat och som
gjort honom lika stor och
oefterhärmlig i den lilla genren, som Beethoven
är i den stora. Här kom
Paderewskis nationalitet honom väl till pass;
de polska dansrytmerna i mazurka och
polonäs framhöllos med makalös
elegans. Mången kände det nog som
en saknad, att Paderewski endast kunde
uppträda en enda gång. Hvarför man
ej, såsom blifvit sagdt, skulle kunnat
ha njutning af hans spel äfven under
en hel följd konserter, är jag ur
stånd att fatta. Vi äga själfva ingen
rikedom på pianister; undantar man
Stenhammar, hvars spel hans rika
artisttemperament oftast gör intressant, så
äro de lätt räknade, hvilka förmå att
i längden underhålla. Paderewskis
uppträdande var därför lika fängslande,
som det var lärorikt, i fråga om
frasering och dylikt. Af de pianister, som
under senare år — alltså efter Biilows
besök — här uppträdt, var det kanske
endast Pachmann, oefterhärmlig i
utförandet af Mozarts musik, som i rikt
och intressant temperament kunde
jämföras med Paderewski. Men var denne
senare en susande stormvind så var
Pachmann en mild västanfläkt. Hvar
art äger emellertid sitt berättigande,
från det skönas ädelsten utgå många
strålbrytningar, och skiftande är
konstens värld liksom naturens, en bruten
mångfald, där det dock finnes en enande
punkt.

Af öfriga konsertgifvare är endast
att nämna Aulinska kvartetten, som lät
höra en graciös och fint själfull
Beetho ven-kvartett — en af de tidigare —,
en bizarrklavérkvartett af Vincent d’Indy,
ett för oss nytt namn, samt Schuberts
härliga C-dur-kvintett, där särskildt det
ljufliga adagiot utfördes vackert;
biträdande var den framstående
violoncellisten N. Zedeler. Dessutom W.
Peter-son-Bergers konsert, den första, som
gifvits af denne redan rätt populäre
komponist, som emellertid kunde in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:57:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1901/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free