Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troducerat sig fördelaktigare, om han
framfört ett urval af sina melodiösa
och omtyckta småsånger, alltifrån
»Irme-lin rose» och till »Titania». I stället
lät han nu höra större saker, ett par
ballader »Florez och Blanzeflor», delvis
hållen något i Södermans stil, men
mindre omedelbart tändande — en
musikaliskt vackrare tolkning af denna
Levertins text är Stenhammars ballad —
samt den ganska vackra och målande
»Skogsrået». Vidare en violinsonat,
en studie från de tidiga ungdomsåren,
hela 14 år gammal, melodisk och godt
arbetad —• förmodligen under Dentes
färla, stilen smakar värkligen här och
hvar något af konservatorium. Att den
ungdomlige komponisten förälskat sig
något i Griegs två första sonater, märks
granneligen. Adagiot kan framhållas
som vackert, det visar värklig
begåf-ning och själfständig karaktär.
Från denna sonat och till
komponistens nya sånger till texter af Nietzsche
är ett långt språng. Stilen har blifvit
en annan, mer sofrad, till och med
elegant. De äro alla, om också icke
särdeles betydande till idéerna, dock
ganska märkliga. Liksom Nietzsches
texter är Peterson-Bergers musik delvis
efterklang af Wagner, ingendera saknar
dock sin ganska markerade
egendomlighet. Man kan anmärka att hr
Peterson-Berger ibland förflackat texten något.
Nietzsches rosor — dikten »Meine
Rosen» — glöda vida dunklare, med
sällsammare prakt, än hvad hans
svenske förtonare förmått härma.
Nietzsches värs kan synas dunkel och
skrufvad, hans storhet beror väl för
öfrigt icke på den, utan snarare på
hans snillrika prosa-aforismer. Den
som emellertid satt sådana märken som
Nietzsche i andra märkliga och
genialiska mäns lif och alstring — jag
anspelar här icke på hr Peterson-Berger
— den är själf en storhet.
Från operan är föga att förtälja. Det
nya programmet »Tifania» och »Abu
Hassan» gjorde föga lycka och har
HR VILHELM HEROLD SOM DON JOSÉ
I »CARMEN».
kanske redan försvunnit från
repertoaren. Webers lilla burleska
ungdomsopera, med fin och graciös musik delvis
hållen något i rokoko stil, delvis siande
om den kommande storheten, »Oberons»
komponist, borde dock kunna bibehålla
sig på repertoaren. Det är en
förtjusande friskhet i denna musik, liksom i
allt af Weber, hvilken ägde en betydlig
del af Mozarts omprisade törmåga att
förvandla allt, han vidrörde, till skönhet,
den äkta konstens guld. »Tifania» är
ett barn af en annan tid; det är
mo-därnt, efter-Wagnerskt. En vag
stäm-ningsslöja är utbredd öfver scen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
