Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>Framåtmed full fart;
kur-Frisk om- sen förblir den gamla», yttrade
sättning. den tyske käjsaren kort efter
det han gifvit den gamle
högtförtjänte rikskanslären furst Bismarck
afsked. Om kursen, trots åtskilliga
zick-zacklinjer, i det hela förblifvit sådan den
gamle fursten med fast hand under de
sista dagarna af sitt välde styrde den i
de konservativa och reaktionära farvattnen,
har farten emellertid fortgått i ett så
mycket raskare tempo och omsättningen af
både regeringspersonal och idéer varit så
mycket lifligare. Käjsar Wilhelm I fattade
under hela sin långa regering som kung
af Preussen och käjsare af Tyskland färre
viktiga beslut, kallade till styret och
af-skedade långt färre personligheter, tog och
öfvergaf långt färre initiativ än hans
sonson på tio år. Utan att tala om mindre
viktiga ämbetsmän, har den unge käjsaren
användt tre kanslärer — för att icke tala
om den förste, den störste, hvars tjänst
han så litet tog i anspråk — och pröfvat
två fullständigt olika, för att icke säga
motsatta system.
Detta oaktadt har det dock lyckats en
medlem af regeringen att hålla sig kvar
med ovanlig seghet på sin plats, till dess
att slutligen äfven hans timme slagit och
hans käjserlige herre entledigat honom för
att i lugn och ro på gamla dagar anställa
sina betraktelser öfver krossade illusioner,
skingrade maktdrömmar och alltings
få-fänglighet. Redan i slutet af april
omtalade ryktet, att den preussiske och
tyske finansministern skulle afgå. Han
hade nämligen, trots all sin behändighet,
icke förmått genomdrifva sin höge herres
önskningar, och den stötesten, mot hvilken
hans ärelystna förhoppningars stolta vagn
stjälpte, var det bekanta förslaget till en
kanal, som skulle förena Rhein med Elbe
och underlätta varutrafikpn mellan
Preussens östra och västra del.
Förslaget hade redan förut
Kanal- varit å bane, men stött på
torslaget, lifligt motstånd hos den
konservativa högern i den
preussiska landtdagen; käjsaren hade emellertid
icke afstått från detsamma, och de
förespeglingar om vederlag i höjda tullar på
landtbruksprodukter hans nye rikskanslär
låtit glänsa för det högadliga agrarpartiets
ögon troddes värkligen ha uppmjukat
dettas sinne och stämt det välvilligare för
den käjserliga planen. De största
förhoppningarna sattes emellertid till
finansministerns förmåga att bearbeta de
konservativa och agrariska godsägarne. Det
visade sig emellertid snart, att
oppositionen var oböjlig. Redan i det utskott, som
skulle behandla kanalförslaget, gjordes så
många svårigheter, så många invändningar
och förhalades frågan på ett sådant sätt,
att regeringen måste vara beredd på det
värsta. Det gagnade till ingenting, att
finansministern var god vän med
oppositionens ordförande, friherre Zedlitz, eller att
denne för sitt föregående motstånd mot
käjsarens förslag blifvit afsatt från sin
landtrådsbefattning. Till och med den nye
rikskanslären grefve von Biilows ställning
ansågs hotad, och rykten gingo, att
landtdagen skulle upplösas. För ett så ytterligt
stegr, som skulle åstadkommit en brytning
mellan käjsaren och adeln, ryggade käjsar
Wilhelm tillbaka, landtdagen endast
proroge-rades och grefve von Biilow kvarstannade
på sin plats som rikskanslär. Det blef den
tyske finansministern von Miquel, som blef
syndabock, och i sitt fall drog med sig
åkerbruksministern, friherre von
Hammerstein Loxten, och handelsministern Brefeld.
Den förstnämnde har blifvit ersatt med hr
von Rheinbaben, den andra af den redan
från post- och telegrafdepartementet be
kante hr von Podbielsky och den tredje
med ett kommerseråd Moeller, fabrikant,
men med utprägladt agrariska sympatier.
Herr Johannes von Miquel,
En fallen född den 19 februari 1828,
statsman, hvilken sålunda afgått från
sin post, har haft ett ganska
växlingsrikt lifoch därunder omfattat många
politiska trosbekännelser. Sålunda
debuterade han vid tjugu års ålder under
revolutionsåret 1848 såsom revolutionär och
socialist och anhängare af Karl Marx’
läror, tillhörde därpå under ett trettio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
