Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tal år det nationalliberala partiet och
vår-kade därjämte såsom borgmästare i
Frankfurt am Main, såsom en annan baron
Hausmann, till denna stads ombyggande
och utveckling. Då han slutligen på gamla
dagar blef »käjsarens man», ställde han
sig till den yttersta högerns förfogande och
blef småningom de agrariske
landtjunkar-nes factotum. En tid troddes allmänt, i
synnerhet då käjsaren tillät honom sätta
»handtag på namnet», i det han hugnade
honom med adelskap och gjorde honom
till hr von Miquel, att den sluge och
skicklige mannen omsider också skulle bli
riks-kanslär. Liksom en annan Tantalus, måste
den tyske finansministern emellertid
ständigt se denna rikets högsta värdighet undgå
sina ifrigt utsträckta händer.
Kanalförslaget skulle till slut bli spiken i hans politiska
likkista, då han gick den agrariska
oppositionens önskningar om höjda tullar och
en för densamma fördelaktig revision af
de tyska handelstraktaterna alltför mycket
till mötes för att som gengäld utvärka
dess bifall till kanalen. Det är emellertid
den tyska riksdagen, som afgör frågan om
traktaterna, men inom denna kunde den
preussiska landtdagsoppositionen mot
kanalen svårligen påräkna några större
sympatier för tullförhöjningarna, och som
käjsaren fann denna motsättning olösbar, måste
hr von Miquel afgå. Visserligen har
käjsaren betygat hr von Miquel sin nåd och
utnämnt honom till lifstidsledamot af
herrehuset, men ingen saknar hr von Miquel,
icke ens det parti, för hvilket han
blottställt sig, och som finansminister lämnar han
efter sig minnet af en man med stor
förslagenhet i att finna nya skatteobjekt och
med stor kraft i genomförande af
själf-deklaration och en lindrigare grad af
progressiv beskattning.
Det kinesiska äfventyret
sy-Makterna nes nu värkligen närma sig sitt
i Kina. slut, för så vidt som man kan
säga att makterna kommit till
en slags uppgörelse med Kina. Visserligen
har upprättelse för det mördade tyska sän
debudet, frih. von Ketteler, för anfallet på
legationerna och för morden på
missionärerna ingalunda saknats; makternas
truppaf-delningar ha åtminstone icke låtit något
tryta i afseende på plundring och brand; och
kineser ha både nedhuggits och afrättats
massvis; slutligen ha makterna äfven
tvingat Kina till att utfästa sig att betala ett
enormt skadestånd — icke mindre än 1,500
millioner francs — att erläggas i trettio
terminer; men huruvida med allt detta en
värklig framgång och några värkliga
fördelar för framtiden ernåtts, torde vara i
högsta grad tvifvelaktigt. Att Kina straffa-
des för sina brott mot folkrätten var icke
mera än rätt och billigt; men detta
oak-tadt erbjuder makternas hela
Kinaexpedi-tion en sorglig anblick af förvildning och
rofgirighet hos de olika expeditionskårerna,
som af inga ursäktande omständigheter kan
förmildras, och föga uppbyggligt har det
varit att erfara, huru makterna ömsesidigt
skjutit skulden på hvarandras soldater för
mord, plundring och stölder, för hvilka till
och med de engelska och amerikanska
legationernas damer icke varit främmande.
Att Europa i Kina åstadkommit en
drak-sådd af hat och hämndlystnad, som i sinom
tid nog torde gå upp och bära allt annat
än välkomna skördar, torde vara
obestridligt, och om militära och diplomatiska
framgångar för makterna kan det knappast
bli tal. De enda, som vunnit något, äro
ryssame, hvilka faktiskt dominera i
Mand-schuriet, och måhända fransmännen, om de
— efter hvad det förljudes — skulle
annektera den rika ön Hainan. För öfrigt har
samarbetet mellan de olika expeditionskårerna
varit dåligt och endräkten mellan deras
be-fälhafvare icke just den allra bästa. Detta har
dock icke hindrat den tyske käjsaren att i
vältaliga ordalag i Metz på zarens födelsedag
prisa de tyska truppernas vapenbrödraskap
med de ryska och tillskrifva den fredliga
lösning af den kinesiska frågan, som sätter
den tyska styrkan i tillfälle att återvända
hem, den lyckliga värkan, som framkallats
af zarens aldrig svikande förtroende till
grefve von Watdersee, hvars val till öfrer
befulhafvare öfver trupperna i Kina skett
på zarens initiativ.
Den tyska käjsarens ord torde icke finna
många, som sätta obetingad tro till
desamma. H vad grefve von Waldersee åter
angår, är det bestämdt icke för mycket
sagdt, att han med en innerlig känsla af
lättnad och belåtenhet gått ombord för att
inskeppa sig till Europa, sedan han fått
lämna ett företag, som, långt ifrån att skaffa
honom några lagrar, endast varit en rik
källa till obehag, bekymmer och
förödmjukelse. Och icke mindre belåtna torde de
europeiska truppkontingenterna bli att få
lämna midtens rike, där de så ofta varit
nära att komma i väpnad konflikt med
hvarandra. Icke minst belåten är slutligen
den allmänna meningen i Tyskland, som
alltid ogillat den kinesiska expeditionen
såsom onödig, dyrbar och skadlig för
landets värkliga intressen i den fjärran östern.
Än mer, Tysklands öfvervägande
protestantiska befolkning har icke utan att känna
sig smått skandaliserad kunnat se en
protestantisk furste, en Hohenzollern, på detta
sätt ställa sig till förfogande för en
katolsk missionärs, en biskop Anzers syften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
