- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 4 (1901) /
375

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sidan, hvari består smakomdömet? Är det
ett hopplockande af detaljer och dessas
läggande på tvänne viktskålar, hvaraf
den ena innehåller förtjänsterna och
den andra felen, och ett
hopsummerande af dessa detaljer, och sedan
jämförelsen mellan de olika summornas
totalbelopp? Eller grundar sig smakomdömet
på känslan af den stämning, den ton, den
atmosfär af frihet och lycka och
själf-behärskning och glans och glädje, som
hvilar öfver konstvärket? Är ogillandet
icke beroende på känslan af att något
fattas, något skorrar, något, som man
kanske ej vet hvad, medan gillandet
åter är känslan af att här är
skapelsemorgonens friskhet öfver det hela, här
har skaparen-konstnären också i sitt
inre förnummit det jubel, som åtföljer
skaparordet: allt är ganska godt.

Och det är därför att jag anser
smakomdömet bero på detta allmänna
känslointryck af liffullhet, som jag ger
till och med herr Hvem som Hälst en
viss rätt till talan med afseende på
konstvärkets vara eller icke-vara som
skön hetsobjekt. Därför ger jag den stora
allmänhetens röst och votum sitt värde
och tillmäter den sin
sanningsmyndig-het, därför att det fria tyckets val
alltid har en viss uppfinnargåfva i att se
det älskade eller hatade föremålets
förtjänster eller fel. Jag skall inte trötta
dig länge, men jag vill blott försöka
belysa saken med ännu ett exempel.
Det är med konsten som med
staf-ningssätten. Man kan vara nystafvare
eller gammalstafvare, men man får icke
vara barnstafvare. Barnstafvare, det
är att icke hafva något system alls.
Ty konst likasom stafning är i alla
fall något af ett system, ett
sammanhängande helt, en vacker harmoni,
ut-sprungen af en princip. Men därför
kan en stor konstnär vara mästare,
men ändå bibehålla en kvarlefva af
fördom, af barnslig nyckfullhet i något
visst. Den misskläder honom så som
när en vacker dam tror sig bli
vackrare genom att öfverdrifva naturen med

att kisa med ögonen eller som när en
stor statsman med värklig förmåga och
myndighet tror sig bli mer
imponerande och se mera bestämd ut genom
att knipa ihop läpparna. Det är detta
vi kalla manér, och det besynnerligaste
är, att allmänheten — inklusive den
tekniskt obildade kritikern, märker
sådant med instinktens klarsynthet och
gör en god gärning med att säga det.

Naturligtvis kan konstnären uppfostra
publiken. Naturligtvis kan han lära
den förstå, gifvetvis kan han vara
föregångsman och har ingifvelsens rätt att
blifva trodd och studerad, äfven där
allmänheten i början känner sig
till-bakastött. Men detta betyder icke, att
icke äfven konstnären kan behöfva lära
af den allmänna meningen. Därför
tror jag ej du har rätt, när du endast
vill anförtro den kritiska färlan åt
konstnärerna själfva och förklarar all
annan kritik för ett oting. Om
konstnären har en djup originalitet, kan
någon kritik då aflifva konom? I
allmänhet icke, men sådant händer, om
den är en sammansvärjning af ett
kotteri eller bär prägeln af en talangfull
häcklares fördom, men att på grund
af sådana kritikens missbruk begära af
kritikern ofelbarheten hos en gud eller
orakelspråket af ett konstnärsöga, det
är hårdt. På det hela taget skulle jag
vilja säga, att kritikern har rätt att
missta sig lika väl som konstnären.
Allt hvad du eljes säger om
obefogenheten af kritikerns höga later, underskrifver
jag af fullaste hjärta. Hans
partiståndpunkt — han måste ju också ha en
sådan — måste vara blygsam, utom
när han blir vred öfver elakhet från
motpartiet, då han också kan få »tala
dolkar», men är han i allmänhet
öfver-modigt skolmästrande, då hatar jag
honom liksom du. Men jag älskar en fin
kritiker, äfven om han ibland ej fullt förstår,
och ve oss om vi afsatte hvarje icke
fackmässig kritik från domarsätet. Och nu
har jag talat och räddat min själ. Tack
för din tankeväckande uppsats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:57:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1901/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free