Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktionen af Varia har själf i
dessa dagar varit utsatt för ett litet
äfventyr å la Michel Chasles, ehuruväl
•— det må genast skyndas tillägga —
säljaren ej var någon Lucas, utan för
sin del handlat bona fide.
Vid den stora autografauktionen
helt nyligen efter framlidne
antikvitets-handlanden Bukowski i Stockholm fanns
äfven ett poem, dittills okändt och
följaktligen otryckt, af Carl Michael
Bellman, hvilket nppgafs vara af
honom egenhändigt skrifvet, således en
raritet af hög rang, ithy att af
stackars Bellman, med få undantag,
egentligen ej gifvas några andra autografer
än lagsökta reverser.
Autografens uppropande och de
närmast följande minuterna var en bland
dessa stunder af spänning, hvarmed
liebhabrarne bruka följa de hastigt väx {+-+}
lande intrycken af tillfredsställd glädje
eller gäckade förhoppningar, och då
en nästan andaktsfull tystnad råder,
när några få utvalda kämpa för att
komma i besittning af dyrbarheten.
I denna täflingsstrid blef nu Varias
redaktion segrare, mot ett mycket högt
pris, det högsta under hela auktionen.
Det var den lyckliga redaktionens
mening att fägna sina läsare genom
meddelande i facsimile af den dyrbara
handskriften. Men
»Jordens gudar, all er lycka
är ett stoft, ett glittergrus . . .
Och äfven den dyrt förvärfvade
handskriften har, som sådan, befunnits
vara blott glittergrus. Vid dess
förevisande för flera af våra förnämsta
handskriftskännare, främst Harald
Wie-selgren, ha dessa enstämmigt förnekat
autografens äkthet. Ett par med
samma handstil i poemet nedskrifna noter
ha befunnits omöjligt kunna härröra
från Bellman, och vid jämförelse med
de i början af 1790-talet af Bellman
skrifna, äkta brefven och poemen i det
Westmanska familjealbumet, hvilket till
Kongl. bilblioteket för några år sedan
skänkts af Svante Hedin och hans
bröder, ses handstilarna vara alldeles
olika hvarandra. Äfven papperet
anses vara af något yngre tillvärkningstid.
Handskriften är endast en senare
gjord afskrift.
$ $ :’fi
Ehuruväl således autografvärdet af
det Bellmanska poemet i fråga är lika
med noll, är detta poem, såsom
varande förut alldeles obekant, af ett
visst litteraturhistoriskt intresse, och
därför meddelas det här i altryck.
Det lämnar dessutom uppgift på ett
hittills bland Bellmans umgänge
obekant värdfolk, nämligen dåvarande
herrskapet på den gamla egendomen
Årsta i Brännkyrka. Detta herrskap
var ryttmästaren Christian Henrik von
Schnell — en holsteinare, hvilken
varit i rysk krigstjänst, men öfverflyttat
till Sverige — och hans husfru, Märtha
Helena Reenstierna.
Man har hela scenen för sig.
Fredriksdagen, den 18 juli, 1794, firas i
Årsta en glad skördefäst. Bland de
närvarande befinna sig både militärer
— bland dem den 13-årige Carl de
Geer, just i dagarne utnämd kornett,
sedermera riksmarskalk, en af rikets
herrar samt Sveriges på sin tid
rikaste man vorden — och civilister, bland
dem d. v. assessorn i Svea hoffätt
Carl Estenberg, äfven känd som
natio-nalekonemisk författare. Bland
gästerna är äfven sekter Bellman, och
skålad till af den muntre värden och
persvaderad af den aimabla
värdinnan, höjer han glaset och
improviserar ett poem, lätt, graciöst utkastadt
lik en bubbla för ögonblicket,
uppfångande i sina skimrande facetter den
glada slåttern, där ej, såsom i det
dåtida Frankrike, gästernas hufvuden
sväfva i fara . . . värden själf vid
bålen . . .Årstads älskansvärda
härskarinna ... en måhända af Bacchi
håf-vor lite för mycket plägad gäst
insomnad på en bänk ... de skönas flock,
omfladdrad af kavaljererna . . . den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
