Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Shintotämplet består
om det är fullständigt
såsom tämplet i Izumo
— Izumo no O-yashiro
— hvaraf en bild här
bifogas af följande delar.
i) Hufvudtämplet —
honsha eller honden —
deladt i två afdelningar.
Den bakre afdelningen
som alltid hålles stängd
innehåller gudens
utmärkelsetecken —
mi-tama-shiro — en
spegel, ett svärd, en besynnerlig sten eller
något annat föremål. — I förrummet
finnas de ofvannämnda gohei,
hvarför-utom äfven här ofta nog fins en
spegel, som emellertid ej har något med
shinto att göra utan lånats från den
buddhistiska sekten Shingon.
2) Ett bönehus — haiden — midt
framför hufvudtämplet stundom förenadt
med detta genom —
3) En korridor — ai-no-ma. —
Framför bönhuset fins ofta en trumma
eller gong-gong för att de bedjande
skola kunna väcka gudens
uppmärksamhet samt en stor låda för
offer-pänningarne.
4) En cistern — mi-tarashi — för
händernas tvättande före bönen.
5) En låg mur — tama-gaki —
rundt omkring hufvudbyggnaderna.
6) En yttre mur — ita-gaki.
7) En port — torii ■— eller
stundom flera.
8) En tämpelexpedition — shamusho
— ofta äfven bostad för prästerna.
9) Andra tämpel — sessha eller
massha — här och där inom tämpel-
området samt helgade
åt andra gudar än
den som dyrkas i
hufvudtämplet.
1 o) Ett bibliotek
— bunko — som
oftast saknas.
11) En
skattkammare — hozo.
12) Offerplatsen —- shinsenjö.
13) Ett galleri — kwairo.
14) En dansbana — buyaku-dai
eller kagura-do.
15) Ett stall för den helige hästen
— jimme — vanligen en albino.
16) En samlingssal.
17) Portar.
Tämplen omges oftast af
trädplanteringar ursprungligen afsedda att skaffa
virke för reparationer men nu ofta till
följd af sin ålder ansedda som heliga.
De två med pil och båge utrustade
figurer, som sitta på vakt i nischer på
båda sidor om ingången till tämplet,
kallas Ya-daijin det vill säga ministrar
med bågar. Stenfigurerna — hundar
eller läjon — som ofta finnas inom
tämpelområdet kallas Ama-inu eller
Koma-inu den himmelske hunden eller
den koreanska hunden — och tjäna
att fördrifva onda andar.
I shintoreligionens historia kan man
särskilja tre olika perioder eller
utvecklingsstadier. Den första perioden
som räcker sedan urminnes tider till
buddhismens införande i midten på
sjätte århundradet, utmärker sig
huf-vudsakligen därigenom att religion
som en särskilt institution var helt och
hållet okänd. Hvad den tidens japaner
menade med religion var dyrkan af
gudarne, det vill säga den käjserliga
familjens anor lika väl som den
lef-vande Mikadon. Dessutom ägnade man
de olika elementens de olika
naturföreteelsernas och föremålens gudar
sina böner. Där funnos vissa andra
bestämmelser gemensamma för det
praktiska och det religiösa lifvet såsom till
exempel reningen med vatten efter en
dålig handling eller efter en kroppslig
förorening. Så berättas hur Izanagi,
Japans skapare, efter att hafva besökt
underjorden för att återfinna sin gemål
Izanami vid återkomsten renade sig
genom att bada i en flod.
Men högre sträckte sig ej religionen.
Den befattade sig ej med frågan om rätt
och orätt — för såvidt det ej gälde lydnad
AMA-INU ELLER
KOMA-INU.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
