Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRLOFNINGSKALASET
Berättelse ap
"Cfter middagen stod pastorn på
klipp-hällen och betraktade sina längor,
som hängde där på störar och luktade
fränt i solskenet.
Då kom en ung skeppare fram till
honom och lyfte på mössan.
— Goddag, Klas Persson. Hur står
det till?
— Tackar, som frågar. — Det är
rara långor, det där.
— Ja, det är det.
— Hm.
— Var det annars något?
— Jo, se, jag ville allt fråga pastorn
om något.
Fram med det då, käre Klasl
— Jo, se, jag har tänkt som så, att
nu är jag allt giftasvuxen.
— Han är väl det, ja.
— Jag exercerade ifrån mig i fjol.
Och när en är vid mina år, så är det
befängdt med kärlekssjukan.
— Han ska akta sig för den lede
frestaren, Klas!
— Och därför har jag tänkt, att nu
skulle jag ta mig en tös.
— Hvilken då?
— Jo, Inger och jag ha haft ett
godt öga till hvarandra på sista tiden.
Och nu tycker hon, att vi kunde
klämma sta.
— Har hon så brådtom?
—- Fruntimmer ha alltid brådt med
att giftas, hä hä.
Och karlarne också, tycks det.
— Pastorn fick en mörk uppsyn. —
Hör nu, det är väl inget galet mellan
er, eftersom ni ha så brådt?
— Hur kan pastorn tänka!
— Åh, man kan aldrig veta.
— Nä, det är då evig lögn!
— Tänk på, till hvem du talar!
— Ursäkta! Men jag blef så arg.
— Hör nu, Klas! — Pastorn tog
fiskaren förtroligt med sig från platsen,
ty folk begynte samlas. De gingo bort
öfver klipporna. — Är det inte så,
att du tyckt mycket om en annan tös
här på fiskeläget, hon Karin?
— Åh, det kan väl hända, att vi
hade lite nojs ihop, men det var
ingenting.
— Jaså, det var ingenting.
— Nägu om det var.
— Ja, men henne tycker jag du
skulle ta. Gå inte ifrän din första
kärlek! Karin är en så snäll flicka.
— Hon är ju sjuklig.
— Hon är sjuk af sorg öfver, att
du vändt dig till en annan. Du gör
henne orätt — hon är dig trogen.
— Ja, men jag tycker bättre om den
andra. Och det kan jag inte hjälpa.
— Man ska behärska sina nycker.
— När kärleken sätter åt en, så.
— Ska man ändå tänka på sina
plikter. Och kärleken är också en
plikt. Ha inte Karin och du varit
läskamrater?
— Det minns väl pastorn bäst.
— Inger har ju kommit hit från
fastlandet ?
— Ja, det har hon.
— Hvarför ska du ta en utböling?
Jag vill, att fiskelägesborna ska gifta
sig inbördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
