Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den lilla halta, frågar läsaren!
Ack, hon har inte utvecklats mycket
till kroppen på dessa år, och likväl är
hon fullvuxen nu — ja, när jag
räknar på fingrarna, upptäcker jag, att
hon måste vara nära tjugu år. Jag
möter henne uie någon gång linkande
framåt på sin krycka — en ny krycka
nu, litet högre än den gamla — men
jag vågar icke som förr säga:
>goddag, min lilla vän», utan nöjer mig
med att lyfta på hatten. För rästen
ser jag henne icke ofta, ty hon går
sällan ut. Modern är nu för tiden
portvakt i bokbindarens hus, och
port-vaktsrummets fönster ligger visserligen
åt gatan, men så högt att jag icke
kan titta ditin, när jag går förbi.
Emellertid är jag ändå alltid i tillfälle
att konstatera min lilla favorits därvaro
— den förråder sig genom det
ständiga bullret från hennes symaskin.
Hon är nämligen arbeterska åt en
större affär och lär förtjäna en rätt
god dagspänning. Men man påstår,
att hon är ännu mycket klenare än
jag hade trott, och att hennes sjuka
ben är alldeles fnrvissnadt. Hon
kommer förstås inte att gifta sig. Och det
är skada — stor skada!
Nästan alla hennes läskamrater hafva
dock redan för andra gången fått kläda
sig i hvitt — i brudens hvita dräkt!
I lördags t. ex. gifte frun, som har
kryddbod, bort sin dotter med förste
mannen i affären. (Ja, jag trodde ju
alltid, att det skulle gå därhän, ty om
söndagskvällarna, då kära mamma satt
ute och hämtade frisk luft och såg på,
medan ungdomen spelte boll på ruc
Rousselet, lät besagda unga par
oföränderligt sina bollar hamna i
portgången till n:o 23, som är svart som en
källare, och där försvunno de
tillsammans — antagligen för att hämta
bollarna, eller hur!) Å,
kryddkrämar-frun ställde till ett häjdundrande
bröllop: man gjorde en tur kring »sjön»*
i hyrvagn, och middagen lär ha varit
öfver allt beröm. Nåväl, just som jag
såg bruden i frasande, hvitt sidensläp
och med sin krans af orangeblommor
på håret — hon ser allt bra morsk ut
ändå, den där storväxta, rödblonda
unga kvinnan! — stiga upp i vagnen,
så fick jag äfven sikte på min lilla
halta vän, som stod en bit därifrån,
stödd på sin krycka, och betraktade
det hela med längtansfulla blickar . . .
Stackars liten, snart är hon den enda
bland alla sina jämnåriga flickvänner
på rue Rousselet, som icke mer än en
gång i sitt lif burit glädjens och
löftenas hvita klänning! . . .
* i Boulogne-skogen. En inom de enklare
klasserna mycket vanlig förströelse vid
högtidliga tillfällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
