Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är med saknad man lämnar den
intressanta, gamla borgen, där man
left sig in i ett stycke historia, men
det kan ha sitt intresse att följa den
vidare utvecklingen af en del däraf.
Den fortlefver på andra sidan om
staden, där den nuvarande, storartade
porslinsfabriken är förlagd. Här kan
man se, huru det berömda
Meissner-porslinet tillvärkas från början till slut.
Det första materialet består af grå,
lerliknande klumpar, som sedan
svarf-vas efter olika modeller, läggas i
gipsformar att brännas i väldiga ugnar,
målas, brännas ånyo och glaceras.
Här göras de bekanta blå och hvita
serviserna, koppar efter de mest
olikartade mönster, urnor, större och
mindre fristående figurer m. m. samt den
endast för det sachsiska konungahuset
afsedda hvita, vattrade svanservisen.
De skönaste målningar utföras af
värkliga artister, allt för hand och i en
ofantlig skala. Den stora förlagsboden har
rikhaltiga skatter af alla slag att uppvisa.
Återfärden till Dresden kan ske med
järnväg på en half timme, och säkert
ångrar man ej en dag, tillbrakt i
Meissen bland forntidsminnen och nutids
värksamhet.
SVENSK EXPORT.
Bagatell af
"Cn landsman från Costa Rica hade,
stadd på hemresa till Sverige, i
något ärende infunnit sig på
konsulatet, och, då han fått sitt ärende
ut-rättadt, bad jag honom göra mig
sällskap på min vanliga trattoria, ty det
var frukostdags.
Det var en ung, blond, sympatisk
man med den beslutsamhet i sitt
väsen, som växer ut hos emigranten, som
i främmande land nödgats bryta bana,
och med den blyghet i sitt sätt, som
de stora skogarnas enslighet och en
fullständigt främmande omgifning så
småningom medföra.
Då vi sutto öfver våra makaroni,
föll samtalet på Sveriges export på
Costa Rica.
Han berättade att föga eller så godt
som intet därnere vore gjordt för
densamma, själf hade han för några år
sedan gjort ett försök, men då de
svenska firmorna voro obenägna att på
egen bekostnad sända profiager eller
varor i kommission, hade han nödgats
inskränka sig till sådana billigare
småsaker, som han själf riskerade köpa i
fast räkning: Eskilstuna stålvaror,
allmogeförkläden och så vidare, och det
hade gått bra nog, men då mera
lönande sysselsättningar erbjudit sig för
honom, hade han nu fullständigt
upphört med alla försök, så mycket hällre
som de svenska exportörernas
likgiltighet och misstroende gjort honom
försagd.
— Finns det då ingen svensk
artikel, som ätit sig in i Costa Rica:
frågade jag.
Han funderade en stund, så svarade
han:
— Jo, svenska tändstickor.
— Ja, sådana gå ju öfver hela
jordklotet, svarade jag. De ha väl redan
många år varit inarbetade därnere.
Han smålog och svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
