Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvilket underbart land! Islakanet
täckte det helt och hållet och utom
på några få platser, där klippgrunden
steg opp lodrätt, sträckte sig detta
skimrande lakan ända ned till hafvet.
Reflexljuset från isen återkastades af
himlen och gjorde landets konturlinje
nästan omärklig. Ju närmare vi kommo,
desto tydligare framträdde kap Floras
och kap Gertruds väldiga klippmassor,
desto högre ljödo för våra öron
skriken från fåglarna, hvilka fladdrade kring
klipporna, och borta på de vida
slätten började Jacksonexpeditionens hus
att bli synliga. Ehuru vi voro
förberedda på det värsta, gjorde kap Flora
på oss ett mycket gynnsamt intryck,
så som vi nu sågo detsamma i den
klara, varma luften, och uppmuntrade
som vi voro af vår snabba resa.
Vi påbörjade genast lossningen af
den proviant och de förnödenheter vi
beslutat lämna här för det fall att
»Polstjärnan» råkade ut för någon olycka.
Under det lossningsarbetet pågick
besökte vi Jacksonexpeditionens hyddor
samt det hus, som tillhört besättningen
på »Eira». Jacksonhyddorna voro alla
i bästa skick, och hade ej litet snö
trängt in genom ytterdörren till
boningshuset, kunde man varit frestad att
tro, det hyddan helt nyligen
öfvergif-vits af upptäcktsresandena. Af
»Eira»-besättningens boningshus kunde
däremot endast några få lämningar
upptäckas.
Den 26 lämnade vi kap Flora i en
tät dimma, hvilken omhvärfde oss ända
till dess vi kommo till
»Näktergals-Passagen». Här lättade det på, och
vi sågo återigen det vanliga
panoramat: istäckt land, klippor, hvilka en-
dast hade sina toppar nakna, och så
isvallen, som bildade kustlinjen. På
de få isbärg vi mötte under vår färd,
sågo vi åtskilliga »trichechi», af hvilka
vi dödade en. Ju längre vi framträngde
genom kanalen, desto tätare omgaf oss
packisen, ända tills vi blefvo nödgade
att stanna vid inträdet till »Britiska
kanalen».
Framför oss
utbredde sig
väldiga
isfält, genom
hvilka
»POLSTJÄRNAN»
FORCERANDE
VÄG GENOM
PACKISEN.
var omöjligt att framtränga, hvarför vi
nedslagna måste vända om mot söderigen,
följande kusten längs Alexandra land.
Omedelbart sedan vi passerat kap Grant
blefvo vi emellertid af ett hvitt
reflexsken på himlen varskodda att vår kurs
snart komme att bli tillspärrad. Efter
framkomsten till isfälten blefvo vi
mycket riktigt tvungna att stanna. De två
vägarne till Drottning Victorias Haf
hade vi försökt och funnit ofarbara.
Det återstod sålunda intet annat än
att återvända genom »Britiska kanalen»
och invänta ett gynnsamt tillfälle
under den stundande årstiden.
Expeditionen hade nu några
synnerligen trista dagar. De nästan obrutna
isfälten tilläto inte skeppet att komma
framåt mer än några hundra fot åt
gången. Och voro isförhållandena
gyn-samma för seglats, så var atmosfären
så mycket ogynnsammare och vice versa.
Det tog timmar att kämpa oss genom
ishinder, några få fot i tjocklek, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
