Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att nå fram till vattenrännor, om hvilka
vi på grund af dimman aldrig visste
hvart de ledde. Under försöket att
forcera en passage råkade skeppet för
första gången ut för istrycket, hvilket
endast skadade styret en smula. Vi
fylldes af raseri öfver att vi intet kunde
uträtta mot isvallarna, hvilka omgåfvo
skeppets sidor och packade sig
omkring rodret, så att vi kommo in på
orätt kurs. Vi hade ingenting annat
att göra än att lägga armarna i kors
och med lugn åse naturens lek.
Slutligen fingo vi den 5 augusti en
utomordentligt vacker dag. Vi sågo i
vår närhet land badande i ljus. På
båda sidorna om skeppet när och
fjärran var landet isbetäckt. Från
mastkorgen kunde vi iakttaga vattenrännor,
som ledde mot öster till »Bruyne
Strait», men endast några få som ledde
mot norr, och mot norr önskade vi
segla. Just på grund af sin
utomordentliga klarhet gjorde oss därför denna
dag så mycket mer nedslagna, då
plötsligt orden »ett skepp!», utropade
af kaptenen från mastkorgen, väckte
allas vår nyfikenhet till lif. Vi
klättrade opp i masterna för att få se
skeppet, hvilket visade sig vara »Capella»
med Wellmanexpeditionen ombord.
Denna expedition, som föregående
år landat vid kap Tegetoff för att
fram på våren företaga färden mot
polen, hade misslyckats i sina planer på
grund af en olycka, som händt
ledaren, och hade endast hunnit fram till
Prins Rudolfs ö. Vid sitt besök
ombord på »Polstjärnan» tycktes Wellman
befinna sig vid ett mycket vacklande
hälsotillstånd. Som vi nu fingo den
underrättelsen att det längre mot norr
funnes stora sträckor af öppet vatten,
skildes vi inom kort från amerikanarne,
och de två skeppen slogo in på hvar
sin kurs. Ända till middagstiden den
8 aug. ångade vi fram mot norr i
öppet vatten. Dimman, som nästan hela
tiden fördröjt färden, hindrade oss
emellertid att noggrannt bestämma
hvar vi befunno oss; men af allt att
döma trodde vi, att vårt skepp korsat
Teplitz Bay. Huru stor blef ej vår
förvåning, när vi beräknade latituden
följande dag och funno att vi nått opp
till 82° 4’, och ntt landet som hägrade
i sydost var Prins Rudolfs ö!
Allt efter som dagen blef klarare
examinerade vi horisonten rundt
omkring utan att dock upptäcka en skymt
af Petermanns Land, Kung Oscars
Land eller Sherard Osborns Kap. Rakt
framför oss mot norr, väster och öster
sträckte sig packisen, genom hvilken
vi möjligen kunde avancera några få
mil. Men till hvad nytta? Som vi ej
kunde upptäcka något land i nordlig
riktning för att styra vårt skepp dit,
blef det nödvändigt att ändra kurs och
söka en vinterstation på Prins Rudolfs ö.
Återvändande till kap Fligeley och
följande kusten i sydväst mot kap
Ger-mania, ankrade vi kl. 6 på aftonen
den 8 aug. i den första vik vi träffade
på längs kusten — en vik, som Payer
redan gifvit namnet Teplitz Bay.
Bukten var emellertid ej skyddad
mot istrycket, enär den låg alldeles för
öppet. Den hade dock den afsevärda
fördelen att vara öppen mot väster,
ägde dessutom en strandremsa, på
hvilken vi lätt kunde aflasta våra
förnödenheter, samt låg — hvilket var det
förnämsta af allt — på latituden 8i° 47’.
Vi började nu genast lossa och göra
förberedelser till öfvervintringen
ombord.
När snön i början af september
hårdnade till, företogo vi vår första
utflykt med slädar för att genomkorsa
Prins Rudolfs ö och besöka dess
nordöstra del, som ännu ej var känd. Vår
rekognoseringsresa rundt ön varade till
den 12 september.
Under natten, som följde på vår
återkomst blåste en lätt sydlig bris
opp, hvilken tillväxte i styrka fram
mot morgonen. Packisen började
ut-öfva tryck på isen inne i viken, och
allt hårdare blef härigenom trycket mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
