Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som — och voro det väl äfven — det
östromerska rikets hufvudfolk, hvars
språk var organet för rikets kultur och
förvaltning. De älskade att kalla det
nya riket för »grekiska käjsardömet»
och under detta namn fortlefde det
nära ett årtusen längre än det
ursprungliga romerska väldet.
Först år 1453 gjorde turkarnes
er-öfring af Konstantinopel slut på dess
urgamla namn och från den stunden
tycktes den grekiska nationaliteten dömd
till säker undergång.
Men denna lifskraftiga, begåfvade
nationalitet lät sig ej kväfvas. Hellenerna
upphörde aldrig att rassla på sina
bojor och det mot romarnes klokhet så
skriande olika sätt, hvarpå de nya
öf-verherrarne brukade sin makt mot de
besegrade, gaf dem en ständig
påminnelse att de voro trälar.
Emellertid hade de under medeltiden
haft ej blott den antika kulturens arf
att vårda, äfven en annan, en för de
senare grekerna ännu dyrbarare
tradition gaf dem en ny makt, en makt,
som alltid visat sig vara en af världens
stormakter, jag menar religionen.
Grekerna ha varit öfverbringare till
eftervärlden af den kristna religionen.
Dess urkunder äro skrifna på det språk,
som ännu är så föga förändradt, som
åtminstone skrifves på ungefär samma
sätt som i apostlarnes dagar.
Den grekiska kyrkan är den äldsta
kristna, i förhållande till hvilken alla
öfriga kyrkosamfund, både det
romerskkatolska och de protestantiska äro att
betrakta som utbrutna sekter.
Och utom dessa två traditionskrafter
har grekiska nationen ännu det stora
försteget framför turkar och andra
orientfolk, att den fortfarande består af
en vetgirig, intelligent och
temperament-full befolkning, som mindre än någon
af sina grannar, bulgarerna möjligen
undantagna, gör intryck af åldrande
stam.
De nutida hellenerna äro, trots alla
misstag, misslyckade krig och kaotisk
politik, ett framtidsfolk — det är det
afgjorda och starka intryck man vid
personlig beröring med dem erfar. Att
efter mer än fyrahundraårigt barbari
under en tid då hela den öfriga
världen gått raskare framåt än någonsin,
ha kunnat på det sista halfseklet
frambringa en så hög kultur, som t. ex.
det nutida Aténs — det vittnar om
en utvecklingskraft, inför hvilken man
måste häpna. Att vid sidan däraf,
hälst i aflägsnare landsändar, ännu
döljer sig, eller rättare, ligger i öppen
dag mycken medeltida råhet, det är
under de gifna förhållandena naturligt.
Men kultiveringen skrider framåt med
stormsteg. »Hvar greker bo, där finns
det skolor» heter det i Orienten — i
sanning ett lika hedrande som för
framtiden lofvande vitsord. Det grekiska
skolväsendet i våra dagar står mycket
högt. Hvad sägs t. ex. om att 12
timmar i veckan ägnas åt modersmålet
i dess gymnasier?* Vi ägna åt vårt
modersmål och dess litteratur i våra
gymnasier 2 (två) timmar i veckan.
Man behöfver blott jämföra ett
turkiskt och ett grekiskt kafé för att finna
grundskillnaden mellan de båda folken.
På det turkiska sitta turbanklädde,
långskäggige män i sin traditionella
skräddareställning, sugande sin »nargileh» —
liksom vore de på väg att försjunka i
nirvana. De gå tysta med stolta steg
och ge intryck af sysslolös
härskare-klass. Grekernas kaféer genljuda
däremot af det lifligaste prat, af skratt och
gestikulation och — det icke minst
viktiga — nästan hvarenda en sitter
med senaste tidningsbladet i sin hand.
Hvad göres oss mera vittne behof?
Turken är den kontemplativa orientens
son, greken det praktiska, vakna
Europas. Mellan dessa båda makter, mellan
Orientens försoffning och Occidentens
lif och utveckling förestår den stora
striden — den må nu till formen gälla
Kreta eller Makedonien.
* Det bör dock erkännas, att häri äfven
inräknas gammalgrekiskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
