Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TURKAR OCH HELLENER.
EN STUDIE FRÅN VÅR VÄRLDSDELS »OROLIGA HÖRN».
Af JOHAN BERGMAN.
npurkarne stå ännu i stort sedt kvar
på medeltidens halfbarbariska
ståndpunkt, och om än deras af gammalt
kända fanatism nu är något svalnad,
så glöder den dock under askan. »Den
gröna fanan» är ännu i stånd att samla
oräknade skaror till helig strid för
Allah och hans profet, och ännu
hägrar som lön för det spillda blodet
paradisets houris- och haremsfröjd.
Och Hellas’ söner stå ej
museimännen efter i fanatisk stridsglöd. De ha
världens blåaste hjälteblod att brås på,
och de försumma ej häller att med
sina stolta minnen underblåsa den mest
chauvinistiska patriotism som är till
finnandes på europeisk botten, en
patriotism, mot hvars hänförelse till och
med den, som ljuder oss till mötes i
»Ja, vi elsker dette landet» ter sig som
en sval nordisk vårdag i jämförelse
med en tropisk 50 graders
middags-glöd.
Hellas har aldrig tillförne varit så
besjäladt af enhetens, panhellenismens,
tanke som just under nittonde seklet
och för närvarande. I forntiden var
det splittradt i småstater, som
bekämpade och afundades hvarandra — ett
naturligt förhållande med hänsyn till
landets natur, som delade det i afskilda
dalar, begränsade mot hvarandra af
höga, otillgängliga fjäll, hvilka med
forntidens outvecklade kommunikationer
värkade ännu mer isolerande än nu.
Först med Alexander den store föddes
panhellenismen. Och den tanke, med
hvilken han lyckades samla hellenerna,
det var en hämndetanke, riktad mot
österns dåtida barbariska stormakt
Persien, hvars ställning nu har ärfts af
Turkiska riket.
Efter Alexanders tid har
panhellenismen alltid fortlefvat, ehuru med olika
lifskraft i olika tidehvarf. Då Grekland
eröfrades af romarne, lades det i så
lena bojor, att det ej kände dem, utan
fortfarande drömde sig vara det fria
Hellas från fordom. De romerska
käj-sarne voro nämligen nog tacksamma
mot bildningens moderfolk och nog
politiskt kloka, att ge grekerna allsköns
privilegier, pryda deras fräjdade
kulturorter med tämpel och praktbyggnader,
i egen person vallfärda dit för att vörda
dess minnen o. s. v. Och när
östromerska riket lösgjordes från det
väst-romerska, betraktade sig grekerna så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
