Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄFVENTYRET MED HVALEN.
ska fort. Det
var
ursprungligen min
mening att
an-löpa Nukahiva
på
Marquesas-öarna, men jag
slog detta ur
hågen och
fortsatte i stället
till Samoa. Jag
hade blifvit
van vid stilla
oceanen, dess
blå himmel
och dess
långsträckta vågor. Själfva
korallrefven, af hvilka många lågo i
min väg, voro mig ett sällskap, ehuru
jag aktade mig att komma dem för nära.
Några äfventyr fick jag på resan
från Juan Fernandez till Samoa icke
upplefva. En natt likväl kom jag i
kollision med en hvalfisk. Hvalen,
som måhända undrade på hvad Spray
egentligen var för någonting, tog sig
för att simma rätt under kuttern, men
på ett så närgånget sätt att denna höll
på att kantra. Jag rusade upp på
däck och kom just i lagom tid för att
lå mig en ordentligt dusch. Kolossen
sände nämligen ur sina biåshål några
väldiga vattenstrålar, hvilka föllo ned
på däcket och nästan dränkte mig.
Jag skyndade efter mitt martinigevär
för att brännmärka hvalen, men då jag
åter kommit upp var han försvunnen.
Hungriga hajar loverade ofta kring
Spray isynnerhet när hon kommit i
närheten af ett korallref, och jag
skickade odjuren då, icke utan
tillfredsställelse, en kula i kroppen. Hajar
äro, kan man säga, oceanens tigrar,
och intet är för sjömannen mera
fasa-väckande än tanken på att råka ut
för dem.
Jag såg, kort före min ankomst till
Samoa, åtskilliga småfoglar, ett tecken
till att land fanns i närheten. En sådan
satte sig till och med på masttoppen
och blickade förvånad ned. Fogeln
undrade förmodligen på mitt storsegel,
hvilket jag reparerat i Magellanska
sundet emedan det blåst sönder. Detta
storsegel liknade Josefs mantel; det
var tillvärkadt af många olika klutar.
Min diet, som var ganska enkel,
bestod vanligtvis af salt fisk, cakes,
konserver, kaffe, té och socker. Jag
hade äfven medfört ett litet förråd
potatis, men gick under resan förlustig
detta, en sjömans ovärderliga
näringsmedel. Manuel Carozza,
yankee-portu-gisen på Samoa, hade nämligen narrat
till sig större delen af min potatis, dem
han skulle begagna till utsäde och
i stället gifvit mig inhemsk sådan från
Juan Fernandez. Men väl utkommen
till sjös fann jag vid närmare
påseende att hans rotfrukter voro vissna
och fulla af svamp samt hade ett
motbjudande utseende. Jag stufvade då
undan den säck i hvilken de
förvarades och kokade af mitt gamla förråd.
Tre veckor därefter öppnade jag
säcken, och upp flögo milliontals
bevingade smådjur som spredos för vinden.
Carozzas potatis hade nämligen
förvandlats till mott och mal, och jag
kastade, uppretad af motgången,
alltsammans öfverbord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
