Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båtar föga mot Alberich’s förslagenhet.
Med sorg se jättarne, huru nibelungarne
smida underbara vapen, hvilka en gång
i mänskliga hjältars händer skola
bereda deras undergång.
Af denna tvedräkt begagnar sig det
till allhärskardöme växande gudasläktet.
Wotan (Odin) underhandlar med
jättarne om, att de skola bygga en borg,
från hvilken de kunna behärska
världen. Sedan borgen blifvit färdig, fordra
jättarne Nibelungarnes skatt såsom lön
för sitt arbete. Genom gudarnes
klokhet lyckas det jättarne i förening med
gudarne att fånga Alberich, som måste
lösa sitt lif med skatten; blott ringen
vill han behålla. Men gudarne, väl
vetande, att Alberich’s makt beror just
på ringen, beröfva honom äfven denna.
Då förbannar han densamma: den skall
vålla sin ägares undergång 1 Wotan
öf-verlämnar då skatten åt jättarne, men
vill dock behålla ringen för att vara
säker om sitt herravälde öfver världen.
Jättarne fordra dock äfven den, och till
slut ger Wotan efter på inrådan af
Nornorna (ödets gudinnor), som varna
honom för gudarnes egen undergång.
Emellertid låta jättarne bevaka
skatten och ringen af en oerhörd stor
drake på Gnita heden. Genom ringen
för-blifva nibelungarne och Alberich i
träl-dom. Men jättarne förstå ej att bruka
sin makt utan låta nibelungarne
för-smäkta i onyttig ovärksamhet, under
det att det unga gudasläktets makt allt
mer ökas. Alberich sträfvar ock
beständigt att återfå ringen. I liflig
värk-samhet ordna nu gudarne världen,
binda elementerna genom visa lagar och
ägna den sorgfälligaste vård åt
människosläktet. Gudarnes makt triumferar
öfver världen. Dock den fred, genom
hvilken de kommit till herraväldet,
grundar sig ej på försoning; den är
åstadkommen genom list och våld. Afsikten
med gudarnes höga världsordning är
sedligt medvetande; det orätta, som de
förfölja, häftar vid dem själfva. Från
Nibelheims dunkla grottor tränger sig
påminnelsen om deras skuld upp till
Walhalls salar. Ty nibelungarnes
träl-dom är ej bruten. Visserligen ha
nibelungarne och Alberich blifvit beröfvade
sitt herravälde, men detta har ej skett
för något högre ändamål, ty under det
ovärksamma odjurets kropp ligger
nibelungarnes själ, friheten, begrafven.
Alberich har således rätt i de
förebråelser, han riktar mot gudarne. Wotan
själf kan dock ej sona orätten utan att
begå en ny orätt. Blott af en från
gudarne själfva oafhängig, fri vilja,
som är i stånd att taga all skuld på
sig, kan förtrollningen lösas, och i
människorna se gudarne möjligheten till en
sådan fri vilja. På människan söka de
alltså öfverföra sin gudomlighet för att
höja hennes kraft så mycket, att hon,
medveten om sin kraft, undandrar sig
gudarnes beskydd för att efter fri
vilja göra, hvad hennes förnuft ingifver
henne.
Till denna höga bestämmelse, att
vara försonare af deras egen skuld,
utvälja och uppfostra nu gudarne
människan, och det var dem sagdt, att de
skulle nå sin afsikt, om de själfva
trädde tillbaka och afstode från sitt
omedelbara inflytande på det mänskliga
medvetandets frihet.
Mäktiga människosläkten, med
guda-blod i sina ådror, blomstra redan på
jorden; i strid och kamp stålsätta de
sina krafter. Wotans önskemör,
Wal-kyriorna, föra de i striden fallne till
Valhall, där hjältarne hos Wotan
fortsätta ett härligt lif under kämpalekar.
Ännu är dock ej den rätte hjälten född,
i hvilken den själfständiga kraften skall
nå till fullt medvetande, så att han är
i stånd att med döden för ögonen
nämna den djärfvaste bragden i lifvet
såsom sin egen.
I Wölsungarnes släkte födes omsider
denne hjälte. Af ett länge ofruktsamt
äktenskap låter Wotan födas
tvillingparet Siegmund och Sieglinde.
Syskonen växa upp. Siegmund tager sig
hustru, och Sieglinde äktar mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
