Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fried vid Gudruns sida jämte Hagen
mottaga de ankommande. Brunhilde
fasar, då hon ser Siegfried som Gudruns
gemål. Hans kalla vänlighet mot henne
gör henne förvånad. Hon gör honom
förebråelser därför, men han hänvisar
henne då till Gunther; och då hon
slutligen igenkänner ringen på
Sieg-frieds finger, förstår hon det
bedrägeri, som han spelat henne. Hon
återfordrar ringen, som ej tillhörde honom
längre utan Gunther, men Siegfried
vägrar att lämna den ifrån sig.
Brunhilde ber då Gunther att affordra ringen
af Siegfried. Förvirrad tvekar han.
Briinhilde säger då: »Således var det
Siegfried, som mottog ringen af mig
och ej du?» Siegfried svarar: »Jag har
ej fått den af någon kvinna, utan jag
har med egen kraft tagit den från
draken; genom den är jag
nibelungar-nes herre, och jag afträder ej dess
makt åt någon, hvem det vara månde.»
Hagen träder nu emellan och frågar
Brunhilde, om hon så noga igenkänner
ringen. Yore det hennes ring, så hade
Siegfried vunnit den genom bedrägeri,
och den kunde då blott tillkomma
hennes gemål, Gunther. Briinhilde klagar
då högljudt öfver det bedrägeri, som
öfvats mot henne, gripen af en
fruktansvärd hämdlystnad mot Siegfried.
Hon ropar till Gunther, att hon vore
bedragen af Siegfried. »Ej med dig
utan med Siegfried är jag förmäld; han
var det, som vann min gunst!»
Siegfried, uppbrakt häröfver, kallar
henne en äreförgäten kvinna. Han
hade varit trogen mot sin fosterbroder
Gunther och lagt sitt svärd mellan sig
och Briinhilde, och han uppfordrar
henne att erkänna det. Afsiktligt och
törstande efter hans fördärf, nekar hon och
låtsar sig ej förstå. Siegfried förklarar
då, att hon ljuger, och att hon
förgäf-ves söker åberopa sig på sitt eget svärd,
som visserligen lugnt hängt på väggen
under natten. Männen och Gudrun
bestorma Siegfried, att afvisa
anklagelsen, om han kunde. Siegfried svär då
en högtidlig ed till bekräftelse af sin
utsago. Briinhilde kallar honom då
menedare; så många eder hade han
svurit och brutit mot henne och
Gudrun, att nu svure han ock mened för
att bekräfta sin lögn. Hela hofvet råkar
i uppror. Siegfried ber nu Gunther
hindra sin hustru att lasta sin egen och
sin makes ära och aflägsnar sig med
Gudrun in i palatset.
Gunther har sjunkit till marken,
förkrossad af skam och blygsel, då Hagen
träder fram till Briinhilde, som står
upprätt, ett rof för de förskräckligaste inre
stormar
Hagen erbjuder sig nu att hämnas
hennes ära. Hon endast ler åt honom
och förklarar, att han vore för svag för
att kunna besegra Siegfried. Blott en
blick ur Siegfrieds strålande öga
förmådde att bryta Hagens makt! Hagen
säger sig väl känna Siegfrieds kraft,
och därför skulle hon nu säga honom,
hur han skulle besegra honom.
Brtin-kilde, som gjort Siegfried osårbar genom
hemlig trollkonst, råder nu Hagen att
anfalla honom i ryggen. Ty vetande,
att Siegfried aldrig skulle vända fienden
ryggen, hade hon ej användt sitt
trollmedel på hans rygg. — Gunther måste
äfven känna mordplanen; de uppmana
äfven honom att hämnas sin ära.
Briinhilde öfverhopar honom med
förebråelser för hans feghet. Gunther
erkänner visserligen, att Siegfried måste dö
för att hans vanära skall utplånas, men
han fasar för att bryta fostbrödraskapet.
Brtinhide framhåller för honom, hvad
hon lidit, och Hagen lockar Gunther
med utsikten att få ringen, som
Siegfried blott vid sin död skulle lämna
från sig. Gunther samtycker slutligen,
och Hagen föreslår att följande dag
låta anordna en jakt och därvid
öfver-falla och döda Siegfried. Denne och
Gudrun visa sig nu och inbjuda de
öfriga till sin bröllopsfest. Hycklande
vänskap och försoning följa de
sam-mansvurne med.
Följande dag råkar Siegfried under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
