Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungarnes sal, som vetter mot Rhen,
sättes liket ner. Hagen har kallat ut
Gudrun och säger nu, att ett vildsvin
har sönderslitit hennes make. Gudrun
störtar, full af fasa och sorg, ned öfver
Siegfrieds lik och anklagar bröderna för
mord. Gunther pekar på Hagen. Han
vore det vilda djuret, Siegfrieds
mördare. Hagen yttrar då: »Nåväl, har
jag dödat honom, på hvilken väl ingen
annan vågade sig, så är allt hans mitt
byte. Ringen är alltså min!» Gunther
träder fram till honom: »Skamlöse
alf-son», utbrister han, »min är ringen, ty
af Briinhilde var han mig bestämd. Ni
hörde det ju allal» Hagen och
Gunther kämpa; Gunther faller för Hagens
svärd. Hagen vill beröfva liket ringen,
men detta höjer då hotande handen.
Full af fasa ryggar Hagen tillbaka.
Gudrun utbrister i höga klagorop. Då
träder Briinhilde emellan. »Tyst med er
jämmer, edert gagnlösa raseri», utbrister
hon. »Här står hans hustru, som I
alle förrådden 1 Nu fordrar jag min
rätt, ty hvad som skulle ske, har skett 1»
Gudrun utropar: »Ack, du olycksaliga
kvinna, det var du, som bragte oss alla
i fördärfvet!» Briinhilde svarar: »Tyst,
arma varelse, du var blott hans frilla;
hans gemål är jag, som han svurit sin
tro, innan han ännu sett dig!» Gudrun
utbrister då: »Ve mig! Eländige Hagen,
hvad rådde du mig till med den dryck,
genom hvilken jag stal hennes make!
Ty nu vet jag, att han genom drycken
blott glömde Briinhilde!» Och Briinhilde
utropar: »O ja, han var ren! Aldrig
har en ed hållits mer trofast än af
honom! Så har då Hagen icke dödat
honom, nej, för Wotan korade han
honom, och dit vill jag nu ock föra honom!
Nu har jag ock sonat! Ren och fri är
jag! Ty han blott, den Härlige, har
kufvat mig!»
Hon låter nu uppföra vid stranden
ett bål för att därå bränna Siegfrieds
lik. Ingen häst och ingen träl skall
dock offras med honom! Hon allena
vill till hans ära bjuda gudame sitt lif.
Först tager hon dock sitt arf i
besittning. Tarnhelm skall brännas. Ringen
tager hon själf på sitt finger, »Du
öf-vermodige hjälte,» mtbrister hon, »huru
bunden höll du mig ej! Allt mitt
vetande förrådde jag dig, den dödlige, och
måste därför vara min vishet förlustig.
Men du nyttjade den ej; du litade blott
på dig själf! Nu måste du gifva den
åter med din död; mitt vetande
återvänder, och jag vet nu denna rings
runor. ’Urlagens’ runor känner jag ock,
Nornornas språk. Hören då, I härlige
gudar, eder orätt är sonad; tacken
honom, denne hjälte, som tog eder skuld
på sig! Han gaf ock i mina händer
att fullborda det! Löst vare
nibelungar-nes träldomsboja! Ringen skall ej mer
binda dem. Älberich skall ej få den;
han skall ej mer plåga eder som trälar.
Men därför skall han ock vara fri som I.
Ty denna ring öfverlämnar jag åt Eder,
visa vattenjungfrur; den eld, som
uppbränner mig, skall rena den onda
klenoden. Upplösen och bevaren det
Rhen-guld, som blifvit Eder beröfvadt, för att
däraf smida träldom och olycka! Blott
en må härska, Du, härlige Allfader! På
det att din makt må evigt vara, för
jag nu denne till dig; mottag honom
väl, han är det värd!»
Med högtidlig sång skrider Briinhilde
upp på bålet, där Siegfrieds lik hvilar.
Gudrun, öfver väldigad af namnlös
smärta, sjunker ned öfver den döde
Gunther.
Lågorna slå samman öfver Briinhilde
och Siegfried. Plötsligt upplyses bålet
af en klar glans. Öfver ett mörkt
rökmoln höjer sig ett sken, i hvilket
Brunhilde i vapenskrud till häst såsom
val-kyria synes föra Siegfried vid handen
upp genom luften. Och i samma
ögonblick svalla Rhens böljor ända fram till
salens ingång. De tre sjöjungfrurna
bortföra på dem hjälmen och ringen.
Hagen störtar liksom vansinnig emot
dem för att beröfva dem klenoden.
Jungfrurna gripa honom då och draga
honom ned i djupet. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
