Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillräckligt inånga förut. Hvad som
behöfves är såväl teoretiskt som
praktiskt fullt utbildade svenska
gymnastiklärare, hälst sådana som disponera
nödiga medel för att kunna öppna
gymnastiksalar, inrättade efter den
svenska gymnastikens fordringar. Dessa
kunna vara förvissade om ett rikt
värk-samhetsfält — äfven ekonomiskt rikt —
icke blott i Paris utan i många
franska landsortsstäder. För att väcka deras
uppmärksamhet på saken och sätta den
svenska publiken in i förhållandena ha
dessa rader skrifvits.
LARS OLA.
0 hej! hvad det rycker och sliter och slår
1 block och skot.
Sjön bär emot!
Det smäller i seglen; o hej! hvad det går —
det går som satt fan i båten —.
Den gamle Lars Ola i bakstammen står
bland näten och redskapsbråten
och småler nöjd och belåten.
Så skall det gå, när Lars Ola far ut;
det skall hvina, hvissla och tjuta,
och vinden skall spänna hvarenda klut
som trumskinn på gubbens skuta.
Och skummet skall yra, piska och slå
mot akter som för, och fort skall det gå,
och då, när det bär som en pil åstad,
då först känner gubben sig glad.
Af folket han hålles i byn för en tok,
och visst är han galen, för vore han klok,
så höll han sig hemma om natten och for
om dagen med fiskelaget.
Men han är en underlig en, som tror,
att napp öfver hufvud taget
allenast på midnattstimmen beror.
Hans skägg är klippt till en krans rundt hakan,
och rakade läppame skina af tvål;
hans segel är hvitt som det hvitaste lakan,
och möblerna glänsa som blankskuradt stål,
ty gubben, han tål aldrig se något snuskigt,
men vädret, det vill han ha stormigt och ruskigt,
och då, när af fruktan de andra bli hemma,
då klarar han båten och skjuter från land,
då kan man få höra hans ljudliga stämma
bland skären och klipporna runga ibland:
— Blås Kajsa, min flicka, min lustiga tös,
spänn stinnt mina segellappar,
för nu ska’ vi segla som om fan vore lös
och pröfva om fisken nappar!
Torsten Holm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
