Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle sammanträffa ombord på Spray
vid Pariserexpositionen år 1900. Spray
på expositionen? Nåja, värre
galenskaper kunde man tänka sig.
Från Beauty Point seglade jag till
Georgetown belägen vid Tamarflodens
utlopp. På detta ställe landstego hvita
inbyggare för första gången i
Tasma-nien, ehuru platsen sedan aldrig
kommit till någon betydenhet.
Jag fick i Georgetown en god idé
nämligen att mot afgift offentligen
hålla föredrag om min resa och detta
föredrag gick också af stapeln i ett
litet värdshus. Ett piano anskaffades
äfvensom någon att spela därpå, och
sedan orkestern blifvit förstärkt med
en afsigkommen tysk vissångare
började härligheten. Först spelades några
ohyggliga preludier, som läto skärande i
öronen på mig. Därefter stämde
sångaren upp en äkta tysk kneipvisa med
sådan kraft att väggarna skakade; han
var nämligen förste basist. Folk
strömmade till, och snart var jag i full fart
med att på äkta yankeedialekt gifva
dem till lifs hårresande berättelser om
afrikanska sjöröfvare, bruna
hvirfvel-stormar, menniskoätande
Fuegoindia-ner och simmande sjönymfer på
Sa-moaöarna etc., etc. När allt var slut
utgjorde nettoinkomsten tre pund, tio
shilling sterling. Värdshusets
ägarinna, en godmodig gammal dam
från skottska högländerna, begärde
ingen ersättning för lokal etc., och
föredraget var således en fullkomlig
succés.
Från Georgetown seglade jag till
Devonport, en vid kusten belägen liten
stad, som lofvade att blifva den
viktigaste i Tasmanien. Stora ångare
ombesörjde exporten, för det mesta
bestående af ull, talj och
landtmanna-produkter. Men Sprav var det första
fartyg, som visat amerikansk flagg där,
så åtminstone sade mig hamnkaptenen
mr Murray. Stadens borgmästare m. fl.
myndigheter kommo ombord, och jag
blef i öfrigt på alla sätt hedrad.
Från borgmästarens hus
»Malun-nah», som låg vid hamnen, hissades
engelsk flagg jämte en mängd
signaler både när jag kom och när jag
for. Mrs Aikenhead, Malunnahs
husfru, förärade mig sylter och frukter af
mångahanda slag, tillräckligt för den
återstående färden hem och ändå längre.
Mrs Wood vid Kingstreet skickade
ombord krusbärsvin. Fisk och vildt
sändes i öfverflöd, och från Pardo uppe
i landsbygden kom en väldig ost. Jag
hade således öfverflöd på allt, hvad
till detta lifvets nödtorft hörer, men
ändock fruktade man för, att jag skulle
svälta ihjäl innan resans slut.
En sak som mycket frapperade mig
var landets utomordentliga skönhet.
Jag såg öfverallt stora skogar med
höga uråldriga träd. Klara
bärgström-mar porlade mångenstädes fram, och
grönskande ängar uppfyllde dalar och
sluttningar. Där fanns äfven ett slags
mycket stora ormbunkar, mer än
manshöga, men denna växt var på väg att
dö ut. Jordens fruktbarhet var stor
och rika skördar erhöllos, men ändå
var det för immigranter. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
