Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
set, iklädd den gamla hofdräkten, medan den
käjserlige prinsen anlände, iklädd uniform.
Därpå anlade han nationaldräkten, liksom
hans brud. Ett slags religiös ceremoni
försiggick därpå i anornas helgedom, grönskande
kvistar offrades på deras altaren, prinsen
uttalade en vigselformel, de båda makarna
drucko tillsammans saki, och därmed
bekräftades det äktenskap, i hvilket till
japanernas stora glädje en son och blifvande
tronföljare föddes den 20 april detta år.
För någon tid sedan
offent-Ny tysk liggjorde den wiirtembergska
tulltariff, tidningen Beobachter förslag
till ny tysk tulltariff, som
under rikskanslären grefve von Biilows
ordförandeskap utarbetats af en
interfede-ral konferens, som i juni sammanträdde
i Berlin. Det nya förslaget innehåller
väsentligen höjda tullsatser på nästan alla
artiklar, som kunnat rubriceras såsom
landtbruksartiklar, såsom spannmål, kreatur
och virke, och förhöjningarna äro sådana,
att de i många fall värka rent af
prohibitivt. I synnerhet drabbas vännen och
bundsförvanten Österrike-Ungern mycket
hårdt af de höjda tullarne på hästar och
boskap. Att Tysklands industriella
befolkning sättes på svältkur, om den nya
tariffen skulle gå igenom, synes icke
bekymra den tyska rikskanslären, som
numera med hull och hår, på nåd och onåd
gifvit sig åt de östelbiska landtjunkrarne
och rikets agrarer, men måhända skall
bundsförvanten vid Donau ändå till slut
finna, att ett förbund, som mot ovissa
eventuella politiska fördelar medför högst
kännbara och vissa uppoffringar, ändå icke i
det hela är så synnerligen mycket värdt,
och, om trippelalliansen också får bestå
formellt, anse sig oförhindrad att vägra
ingå på vidare handelstraktater, men i stället
vedergälla lika mot lika. Eget är i alla
händelser att se, att käjsar Wilhelm, som
upphöjde general Caprivi i grefligt stånd,
då han såsom tyska rikets andra kanslär
genomdref de gamla tulltraktaterna och häri
fann ett nödigt villkor för fredens
bevarande, numer kommit till helt andra
åsikter och visar stor benägenhet att i stället
för ett krig med gevär och kanoner inlåta
sig i ett tullkrig med och mot alla, hvilket
icke gärna kan bli annat än ödesdigert för
den tyska industrien och handeln, och
ändå är det långt ifrån säkert, att han
skall kunna förmå de konservativa
agrarerna till att bifalla hans projekt om Elbe
—Rhen-kanalen. Går den katolska centern
i den tyska riksdagen högerns ärenden och
bifaller tariffen, skall världen åter få
bevittna ett experiment in corpore vile, som
drabbar den icke jordbrukande befolknin-
gen, utan att det för den skull är sagd t,
att det hjälper de tyska landtjunkarna på
fötter, hvilkas ekonomiska svaghet till stor
del härrör från alltför nobla vanor med ty
åtföljande skuldsättning.
Medan man öfver allt, där
Mera soldater, de nya tullsatserna antagas
komma att göra sig mer eller
mindre kännbara, anställer sina beräkningar
och ledmotivet i de tyska tidningarnas
betraktelser bildas af klagan öfver att
regeringen skärper sin protektionistiska
politik till de stora godsägames förmån, har
en person, som står den tyske rikskanslären
nära, meddelat en helt annan anledning till
de förestående förhöjningarna. Enligt detta
meddelande skulle orsaken vara käjsarens
önskan att bereda det tyska landtbruket
en större förkofran för att därigenom öka
icke allenast den landtbrukande klassens
ekonomiska, »utan äfven numeriska styrka
till förmån för arméns rekrytering, d. v. s.
för den institution, som är själfva
grundvalen för det tyska käjsardömet.» Det är
således icke i enlighet med den gamla
satsen, att då »bonden har pängar, äro alla
rika», som tullarne på landtbrukets
produkter skola höjas, utan äfven därför att
landtmannen behöfver mycket pängar för
att kunna uppföda många barn och
gifva staten många soldater. Man finner
här samma tanke, som Napoleon I:ste en
gång uttalade till madame de Staél, att
den kvinnan vore den bästa mor, som
födde de flesta barnen till världen.
Soldater och åter soldater skulle alltså vara
det modärna statsskickets lösen, och
samtidens ideal tyckes vara en Napoleonism,
tills vidare utan Napoleon, men han
kommer måhända i sinom tid, och då torde
världen sannolikt få skåda den modärna
civilisationens Ragnarök.
Under tiden aflägger de
euro-Zarens peiska makternas skiljedomare,
resa. den ryske zaren, ett besök hos
de båda makter, som täfla om
hans ynnest. Det ser visserligen ut, som om
zaren funnit lämpligt att gifva sin franska
bundsförvant en liten uppmuntran och
trösta fransmännen öfver deras
missräkning att icke fått se honom vid den stora
expositionen. Icke häller vore det
underligt, om man i Frankrike funne förbundet
med Ryssland icke allenast tämligen sterilt,
utan i längden äfven något kostsamt, men
som förhållandena gestaltat sig, torde man
ha svårt att undvara den österländska
kolossens stöd, huru nominellt detta i själfva
värket än är. Af gammalt vet man, att
Preussen-Tyskland alltid haft sitt stöd hos
Ryssland. I furst Bismarcks politik var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
