Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungdom i tacksamma hjärtan bevara
bilden af honom, som besjungit deras
lif, deras glädje och sorg i ord och
toner, hvilka aldrig skola söfvas, huru
trälaktig tiden än må bli under
mammons och den kalla egennyttans
herravälde.
* * *
Gunnar Wennerberg föddes den 2
oktober 1817 i Lidköping, där hans
fader var kyrkoherde, genomgick i
vanlig ordning lärovärket i Skara och
blef 1837 student i Upsala vid en tid,
då nya friska vindar började spela in
i det akademiska lifvet och komma
detta att pulsera rikare, friare och
kraftigare än någonsin. Själf har han
kännetecknat detta lif »som om en
plötslig vindstöt af det underbara slag, om
hvilket det heter, att man ’horer dess
röst, men vet ej hvadan den kommer
eller hvart den far’, hade hos alla blåst
in en ny ande af friskhet, viljekraft
och handlingslust, sådan han sällan ter
sig annat än i skiftesrika och upprörda
tider.» Den lilla aflägsna
universitetsstaden vid Fyrisån hade icke häller
kunnat undandraga sig alla dyningar
af de stora händelserna ute i den vida
världen, där troner ramlat och kronor
krossats och de gamla
samhällsgrund-valarna skakats och remnat och nya
samhällslager trängt fram med anspråk
icke allenast att höras, utan äfven att
deltaga i staters och länders råd. På det
högre område, som behandlade frågor
hörande till vetenskap, stat, kyrka och
konst, visade sig det nya lifvet i
synnerhet rikt och rörligt. Visserligen hade
de meningsstrider, som under
århundradets första årtionden upprört den
vittra världen, lagt sig till ro, och
under trettiotalet låg »liksom en gyllene
ålders majestätiska frid utbredd öfver
det akademiska lifvet», men denna
stillhet afbröts af Geijer, då han med
kraftig och omild hand vidrörde några
af de ömtåliga samhällsfrågor, som
dessförinnan liksom efter tyst öfverens-
kommelse, fått hvila; och C. J. L.
Almqvist åstadkom med sin novell »Det
går an» ett formligt uppror i
meningarna och framkallade en strid, som
visserligen böljade häftigare än den,
som framkallades af Geijers s. k.
»af-fall», men dock icke blef lika
långvarig. Såsom barn af fyrtiotalet slöto
sig till dessa meningsskiften ytterligare
»skandinavismen» och
»studentföreningen». Den förra, som visserligen icke
var en ny fråga, blossade upp till en
flammande låga efter studentmötet
1843, då Carolinasalen i hast förbyttes
till en ny unionssal, återskallande af
jubel vid Plougs ord:
»Se derfor drog vi hen
at trykke Eders Höire — og skilles ut igjen;
men Aanden, som os drev, bestaaer:
VorHilsen er en Svale, der varsler Nordens vaar.»
Skandinavismen trycktes emellertid
snart tillbaka af händelsernas makt, och
studentföreningen, som åsyftade ett
närmare samlif mellan de olika
nationerna, hade efter en ingalunda liten
diskussion icke avancerat vidare, men
gaf i stället ny fart åt »allmänna
sången», som vid de storartade
konserterna i Ladugårdslands, numera
Östermalms kyrka 1848 till förmån för
det kämpande Danmark, visade hvilken
utomordentlig hänförelse Upsalasången
förmår framkalla. Under sådana
omständigheter kan det icke förvåna, att
fyrtiotalets studenter erhöllo en prägel
af vakenhet, företagsamhet och
lefnads-fröjd och att dessa egenskaper »väl
stundom också hos enskilda slogo öfver i
yra, öfvermod och njutningslystnad».
På trettiotalet fanns i Upsala ett
litet sällskap, ursprungligen bestående
af åtta studenter, hvilka under »fröjd
i hjärtan och pokaler» höllo
musikaliska sammankomster. Dessa
sammankomster följdes emellertid utomhus af
en senare afdelning, som uppfördes
med tillhjälp af mindre vanliga
instrument, såsom hvisselpipa, grytlock,
lergök och harskramla och dylika, hvar
de förnummos, mindre välkomna ton-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
