Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redskap. Denna senare afdelning
under bar himmel förskaffade sällskapet
namn af »den turkiska musiken», som
förstärktes af medlemmar, hvilka
endast kunde uppträda i denna afdelning,
hvarigenom sällskapet snart blef en
skräck för alla, som ville sofva.
Klagomål uteblefvo icke häller, och då
turkiska musiken icke mera fick utföras i
fria luften, upphörde den, ty inomhus
var den alldeles omöjlig. I stället
uppkom nu ett nytt sällskap, hvars
medlemmar »lade mera vikt på att roa sig
själfva än att oroa andra». Detta var
de s. k. juvenalerna, glada ungdomar,
som lika mycket älskade tonernas och
glasens klang och bland sig ägde flera
utmärkta röster. I detta muntra
sällskap intogs Gunnar Wennerberg 1843,
och för detsamma skref han redan
följande dag sin sång »Viva la compagnia»,
solo med kör. Det glada lif, som
fördes, kännetecknas bäst af den
straffpredikan, som en af medlemmarna höll
till sina vid detta tillfälle visserligen
föga ångerfulla bröder och i hvilken de
bland annat målas sålunda:
Ja, midt på ljusa da’n I kunnen sjunga
med tjusningsmakt ert »viva la compagnia!»
och styra in på nobis recta via.
Så regellös är er société
i sina nöjen som uti dieten:
Kan tédags tömma drammar sinom tre
och rikta emot själfva sta’n raketen
och hålla soiréer utan damer,
där I ge’n tusan hvad I kosten på er:
där i de allra finaste triko’er
I ge’n tableaux vivants med melodramer
af epigrammer och af parodier,
baletter, pantomimer, jonglerier;
se’n svärma tusen fria fantasier
i edra alltför muntra melodier.
1 skämten, f-n anfäkta, bort faraler,
som kunde figureras med på baler;
så går ju lätt en lyckad strof förgången,
som möjligen begripits i salongen;
ert uttryckssätt är likvisst sällan valdt,
men kanske nästan mycket radikalt.
Ännu ett fel man har hos er att klandra
och det är roten just till alla andra:
I se’n ju så förbannadt glada ut,
att ingen fakultet vill kännas vid er!
Jag ser här ingen akademisk trut. ..
Hvem kan med heder här tentera ut,
som så där oförsiktigt nacken vrider?»
Tanken på tentamen inställde sig
stundom såsom »den objudna gästen»,
men då det slutligen blef allvar af, så
nog gällde om mången hvad magistern
sade om glunten:
»Det var strunt till examen han tog tillslut!»
I denna glada krets var Wennerberg
en gärna sedd deltagare. Men för
glädjen försummade han dock icke sina
studier, dem han skötte med flit och
allvar. Sången, som ifrigt dyrkades
och idkades af juvenalerna, ägde
emellertid för den unge studenten en
utomordentlig tjusning. Själf i besittning
af en god sångröst och utrustad med
mindre vanliga gåfvor för komposition
och diktning, ställde han också både
röst och gåfvor till sällskapets
förfogande. Då emellertid den s. k. »kör»
af sex personer, alla med utmärkta
röster, som utgjorde kärnan i
juvena-lernas sång, småningom minskades till
tre, skref Gunnar Wennerberg de trior
för tenor, baryton och bas, som senare
utgåfvos under namnet »De Tre». Då
man emellertid småningom fann, att
sången behöfde något fastare underlag
af instrumentalmusik, gjordes ett första
försök i detta hänseende, med den första
glunten, samlingen n:r 13: »Bror, jag är
ledsen vid lifvet, just jag». Ursprungligen
skrifven för tre stämmor, ledsagad af viol,
violoncell, klarinett och piano, skulle
utom den vanliga ackompagnatören,
de sjungande också traktera violen,
violoncellen och klarinetten. Såsom
man lätt kan tänka sig, lyckades
emel-tid detta försök icke bättre än att hela
prestationen upplöstes i skallande
skrattsalvor. Därmed föll också tanken på
alla »vidare försök att besvära de
sjungande själfva med ackompagnement,
framför allt på biåsinstrument».
Emellertid var uppslaget gifvet för
Gunnar Wennerberg att i ett antal
duetter med ackompagnement af piano
skildra icke juvenallifvet i dess säregna
skaplynne, utan studentlifvet bland den
glada, sorglösa och uppsluppna ungdo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
