Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyrlig, blef M:me Bonaparte rädd och
befallde kusken att vända. Men knappt
hade denna vändt hästarna, då
hofsla-gen af en galopperande häst hördes.
Det var Förste konsuln, som återvändt.
»Hvad är meningen med detta?»
ropade han till kusken rynkande
ögonbrynen. »Vänd genast om igen!»
Vagnen var till hälften vänd, men
då den ännu en gång befann sig midt
emot bråddjupet — såsom Josephine
uttryckte sig — stannade den ånyo.
M:me Junot, som var i grossess, önskade
stiga ur. Bonaparte lämnade sitt bifall
därtill och räckte henne till och med
handen för att hjälpa henne ur vagnen.
Därpå stängde han vagnsdörren, gaf
hästarne ett rapp med sin ridpiska,
och med ett häftigt ryck bar det i väg
utför den branta backen öfver ån.
Josephine föll genast i gråt och
fortfor att gråta, ända till dess man kom
till Butardskogen. Där kom det till
en scen mellan dem båda. Bonaparte
bannade sin gemål för hennes
barnsliga rädsla, medan Josephine begag-
nade sig af tillfället och framställde
mycket allvarsammare beskyllningar mot
Bonaparte. »Seså, lugna dig nu,» sade
Förste konsuln, »du vet inte hvad du
säger. Ge mig nu en kyss och gråt
inte mer. Du är så ful när du gråter.»
Och fred slöts med en dubbelkyss.
Den 6 augusti 1802 utnämndes
Bonaparte till konsul på lifstid. Detta
var ett steg mot käjsardömet, och det
var också början till ett nytt lif.
Farväl nu med »Taga fångar», och det
fria, otvungna lefnadssättet på La
Mal-maison! Värdigheten af den nya titeln
kunde icke längre tillåta Bonaparte att
intressera sig för lekar, så oförenliga
med hans egen ställning. Hädanefter
blefvo hans besök på La Malmaison
allt kortare och sällsyntare. Palatset
Saint-Cloud — mera värdigt hans
storhet — utöfvade större dragningskraft
på honom, och där tillbrakte han hösten
1802.
Därefter följer ett dunkelt gap i
Malmaison historia. Den 18 mars 1804 drogo
Josephine och Bonaparte ännu en gång
STORA SALONGEN PÅ LA MALMAISON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
