Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA VÄNINNORNA.
Ak ELLEN IDSTRÖM.
TVet var på snibblifvets och
krinoli-nens, på serenadernas och
skym-ningshistoriernas tid.
Då som nu stod solen vindstilla
aprilmorgnar med millioner gnistrande
spjutspetsar rätt ned i den blåa
fjärden, fast våren då som nu ofta lät
vänta på sig.
Snön hade denna april på
femtiotalet nätt och jämt hunnit smälta från
de runda klipphällarna, men dröjde
ännu kvar i envisa klimpar i
fördjupningarnas mörker. Endast de södra
sänkorna prunkade med vårgrönska i
olika förtoningar: nässlornas metall-
bruna, sedumarternas gula och röda,
de halfutslagna kaprifolierankornas
blå-aktiga.
I ett sipprade och rann det utför
stupen, samlande sig till ifriga
vårbäckar, där klipporna möttes på ömse
sidor smala rämnor, men vattnande de
kortstråiga ängslapparna, där klipporna
åter fjärmade sig. Dessa klippor,
grupperade som om de en gåDg varit
inbegripna i en ståtlig menuett, hvarunder
några hunnit tillbaka till sina platser,
medan andra ännu som bäst figurerade
ute på dansbanan, då ett mäktigt
kommandoord, som bjöd allt stanna, måtte
ha ljudit. Så hade de blifvit stående,
tills de svagare ramlat huller om buller
med hvarandra.
Blått haf och gråa klippor var
totalintrycket för den som vandrade
omkring på skären. Och öfverst på
platån dominerade den rostbruna gamla
fästningen. Nedanför dennas
imponerande granitmurar med crenauernas och
embrasuremas vakande argusögen,
flockade sig stadens trähus i stark
sluttning ned mot hamnen.
Man började nu vakna i de små
husen vid aprilsolens muntra lek
bakom de nedfällda rullgardinerna. Far
och mor sträckte sig ännu i bädden,
men pigorna voro i full gång med de
tidigare sysslorna, tände i spiseln, buro
in vatten och purrade barnen.
Borgmästarens pigor stodo just vid
pumpen med den stora vattensån,
små-gnolande och morgonkrya, när
farstudörren öppnades och husets unga
dotter trädde ut, sneddade tvärs öfver
gården och försvann i porten mot
fäst-ningsgränden,
Hon hade en mjuk sjal svept om
hufvudet och den enligt tidens sed bara
halsen. Endast de blixtrande mörkblå
ögonen och den ytterst välformade näsan
kommo fullt till synes.
Hon kastade en snabb, misstänksam
blick på de pumpande pigorna, innan
hon slöt porten bakom sig. Men de
syntes vara fullt upptagna af sitt göra.
De stretade nu med att få sån på sin
stång upp på axlarna emellan sig.
De hade icke fnissat till, icke menande
sett på hvarandra.
»Ingen misstänker något.» Lätt som
en vind sväfvade flickan i sin
vidlyftiga krinolin uppför den branta gatan.
Vid samma tid öppnades
fästningsporten n:o 9, och ut i vallgången trädde
en ståtlig officer, gick raskt vidare tills
han nådde den yttersta porten, hvars vakt
skyldrade och släppte honom igenom.
Men just som den ståtliga herren
från den sluttande glansisen trädde ut
på det bärgiga fältet, var det som om
någon ropat honom tillbaka. Han
studsade och vände sig om. Men där var
ingen. Murarna reste sig stumma som
alltid, portarna hade åter slutit sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
