Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAfcfc/VlO.
(En prosadikt.)
På kyrkogård med gallergrindar
med tårpilar och ligusterhäckar,
på kyrkogård,
där vallmoblommor glöda
likt öppna hjärtesår,
likt blödande hjärtan,
sitta ensamma
hon och jag
bland grafvarne
i sommarnatten,
en het och kväfvande.
:!: * *
Vinden har gått till hvila,
dimman står tät öfver maden,
jasminerna dofta
och månen lyser klar.
Vinden har gått till hvila,
men ändå smeka fläktar,
heta fläktar kring vår panna.
Det är de döda,
de, som redan sofva
uti grafvarne.
Det är de döda,
som tysta tälja oss
all sin heta längtan
all sin älskogstrånad
all sorg, all glädje,
allt ve, all vällust,
medan de ännu lefde,
medan de ännu älskade
i heta sommarnätter,
när månen lyste
hvit som en kvinnas barm
och Alltet trådde
efter kärlek utan gräns.
Och då vi stilla resa oss,
sedan midnattstimman slagit
medan ännu jasminer dofta,
månen lyser
och dimman står tät öfver maden,
då vi gå
omarmande hvarandra
med kind vid kind
med blick i blick
susar det sakta mellan grafvarne
hviska efter oss de döda:
älska — lida —
lida — älska —
och dö.
* * *
Men våra ögon tåras
och efter oss nicka,
efter oss lysa röda
likt öppna hjärtesår,
likt blödande hjärtan
Vallmo!
Sigurd P. Sigurdh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
