Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men fyllde å nyo och satte kurs samt
vinkade farväl till de nödställde.
»Rapportera oss», skreko de, och
samtidigt hälsades med flaggan upp och
ned.
»All right», skrek jag och hälsade
tillbaka.
Några dagar efteråt präjades jag af
ångaren Sherman på väg till Geclang
och lät dem därombord veta att en
lustyacht grundstött på kusten samt
anmodade ångarens kapten att lämna
bistånd. Men att icke häller detta
fartyg tillåtits assistera erfor jag
sedermera vid min ankomst till Cooktown, ty
i en tidning därstädes lästes följande
tillkännagifvande:
»Maj 31. Kuttern Akbar från
Syd-I ney till N. Guinea. Totalt förlist vid
Crescent Head; besättningen räddad.»
Jag fortsatte min segling mot norr
utan nämnvärda händelser och fick den
16 maj sikte på Solitary Island, en
ödslig klipp-ö i oceanen på Lat. S 30° r2*.
Kommen in under land såg jag
människor röra sig där, och jag fann
således att klippan var bebodd.
»Skepp, ohoj!» ropade man från land.
»Hallå», svarade jag och hissade
flagg.
»Hvarifrån är fartyget?»
»Från Boston på resa jorden rundt.»
Yid detta svar tittade de på
hvarandra i stum förvåning och tittade
därefter åter på mig, men kommo sig icke
för att framställa några vidare frågor.
Jag halade ned flaggan och vinkade åt
dem, samt hade snart ön ett godt stycke
bakom mig.
Maj 19 passerade jag Tveed River,
men på tämligen långt afstånd. Jag
såg signaler på Danger Point och man
frågade mig medelst dessa efter min
destination. Äfven önskade man veta
hur jag och min besättning mådde.
Förträffligt, signalerade jag, De voro
artigare dessa än människorna på
Solitary Island. Dagen därpå dubblerade
jag kap Sandy och kom snart därefter
in i sydostpassaden.
Pacific eller Stilla oceanen är på det
hela taget icke oroligare än andra haf
men också icke lugnare. Ordet Parific
(lugn, stilla) torde blott vara ett mindre
lämpligt uttryck, ty stormar blåsa där
ofta lika hårda som annorstädes. Jag
kände en man, som lofprisade detta
stora världshaf men kom på andra
tankar, när han varit med om en orkan
där. Hvad vore det väl dock för
poesi i begreppet haf, om där icke
funnes storm och vilda vågor 1
Jag hade med Spray kommit in i den
del af Stilla oceanen, som kallas
Ko-rallhafvet. Vattnet var visserligen
ganska lugnt men uppfyldt af korallref,
och sådana äro alltid farliga. Jag satte
emellertid mitt hopp och min
förtröstan till skaparen af alla ref, men höll
på samma gång god utkik för att
undvika dolda faror.
Den 26 maj fick jag sikte på
Glou-cester Island, och Spray ankrade
samma afton i Port Denison, hamn till den
lilla staden Bowen, en blifvande
badort i provinsen Queensland. Hamnen
är rymlig och säker, med god
hållbotten för ankring. Det var vid min
ankomst lugnt i Bowen, och mitt lilla
fartyg väckte föga uppseende, men så
småningom samlades en mängd
stadsbor på kajen för att taga Spray i
skärskådande och erfara något om dess
resa. Nyheten stod emellertid redan
samma dag att läsa i »Boomerang»,
en af örtens tidningar och dagen
därefter i »Nully Nylly», en annan
tidning.
Tryckta plakat, tillkännagifvande
Spray’’s ankomst, uppspikades på
husknutarna, och stadens auktionsutropare,
med en väldig ringklocka i handen,
hade fått order att inställa sig vid
hotellet där jag dinerade i sällskap med
borgmästaren och alla rådmännen,
hvil-ka öfverträffade hvarandra i
uppmärksamhet mot mig.
Jag lättade påföljande morgon, innan
tidningarne ännu kommit ut, ankar med
Spray och gick till sjöss samt hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
