Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA HERRESÄTEN.
v.
MALTESHOLM.
Af E. D. G.
Ingen som på järnväg tillryggalagt
den korta biten mellan Kristianstad
och Tollarps station och därunder gjort
sina reflexioner öfver naturen och
om-gifningen, kan undgå att förvåna sig
öfver huru fort landskapet ändrat
karaktär. Från den vida
Kristianstad-slätten, med sina byar och kyrkor
kringströdda så långt ögat når, stiger
järnvägen sakta uppåt, och vid
framkomsten till Tollarp möter ögat de
grönskande sluttningarne af Linderödsåsen.
Det är på den nordöstra delen af denna
ås som Maltesholm är beläget. Följer
man landsvägen som slingrar sig
nedanför den ser man ingenting annat än
bokskogens rundade konturer som höja
sig den ena öfver den andra, tills man,
efter passerandet af den lilla
jägarstu-gan, varseblir en korsväg, hvars
genomskärning formats till en rund plan med
stensäten. Till höger går vägen genom
den täta bokskogen, sakta stigande
uppför bärget. Detta är Hans Ramels
berömda väganläggning som förer upp
till Maltesholm, bildad genom
gråstens-fyllning har den varit under arbete i
49 år. Dess bredd utgöres af 12 till
20 meter, dess längd 1,332 m.
Bönderna, som hjälpte till med detta
jättearbete, brukade hafva till ordspråk:
»Vore inte herreman galen, så hade ej
fattigman bröd». På ömse sidor af
vägen ser man bråddjup, topparna af
träden nere i dalen nå ibland blott
upp till vägens kant.
Det hastiga ombytet från
landsvägens damm och hetta, då man en varm
sommardag besöker Maltesholm, till
bokskogens friska svalka där de gröna
grenarna mötas ofvanför vårt hufvud,
bildande ett mäktigt hvalf, gör ett
öf-verraskande intryck. Snart skymtar man
slottets röda fasad bakom den ståtliga
lindallé, som kantar den sista delen af
vägen, och sedan man passerat en
öf-verbyggd port, den s. k. väktareporten,
kommer man öfver en bro in på den
stenlagda borggården. Själfva
slottsbyggnaden har, sedan den uppfördes
1638, undergått en genomgripande
förändring och nu ser man tydligt den
franska smakens, under 1700-talet
dominerande invärkan, på denna
byggnad, som med sina rödfärgade murytor,
två våningar hög, torn, flyglar och
paviljonger speglar sig i den omgifvande
kanalen.
Där Maltesholms herresäte nu ligger
var för 300 år sedan trenne
bondgårdar. Sönnarslöfs by hörde då till
YVidtsköfle och blef först 1587 vid
arf-skifte efter Henrik Brahe därifrån
af-söndrad. Byn tillföll vid detta skifte
Brahes dotter Elsa, gift med Henrik
Ramel till Beckaskog. Henrik Ramel
dog 1611, hans hustru 1619. Efter
henne hölls skifte 1620, då hennes barn
delade egendomarna. Anna Ramel fick
på sin lott en mängd ströhemman men
ingen hufvudgård; hon fick istället som
hufvudgård använda »then gaard i
Sönderslöff som Nils Sörensen og Nils
Lauritzen påbo». Det är denna gård,
af hvilken sedan blifvit Maltesholms
sätesgård. Anna Ramel blef 1635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
