Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De döda och sårade hade han
kvar-lämnat, men fångarna följde nu hans
styrka.
Vidare skref han, att deras förråd
voro slut och att han ansåg det
nödvändigt att låta folket hvila ut några
dagar i Casiguran och proviantera på
nytt.
Omedelbart efter mottagandet af
detta bref beordrade jag öfverste Villa
att svara på det och säga, att det med
hänsyn till omständigheterna skulle vara
oklokt att medtaga dessa amerikanska
fångar till Palanan, då de, om de på
ett eller annat sätt skulle lyckas blifva
fria, kunde göra tjänst som
vägvisare för sina landsmän och föra dem
till oss.
Det syntes därför bättre — och
öfverste Tal Placido fick också order
därom — att lämna fångarna på en
plats kallad Dinundungan, omkring
fem eng. mil från Palanan, under
bevakning af en sergeant med elfva man.
Under skydd af mörkret skulle denna
trupp därpå föra fångarna till Ilagan,
provinsen Isabelas hufvudstad. Väl i
Ilagan skulle de sättas i frihet.
På aftonen den 22 mars erhölls ett
nytt meddelande från öfverste Tal
Placido, i hvilket han underrättade
öfverste Villa om sin ankomst till Dibacal,
sex eng. mil från Palanan. Han
berättade också, att hans män voro
alldeles uppgifna af trötthet efter den
hårda och besvärliga marschen och att
de icke haft ens så mycket som några
riskorn att äta på de sista tjugofyra
timmarna. Han bad mig genast sända
honom erforderlig mängd ris, så att
han kunde fortsätta marschen tidigt
morgonen därpå. I enlighet med hans
begäran afsände jag samma kväll en
del ris med några negritos.
Med anledning af min födelsedag
hade det denna dag, den 22 mars,
varit fästligt i byn. Äreportar voro
resta och för öfrigt var byn så
dekorerad som platsens inskränkta resurser
medgåfvo. En massa folk hade gjort
den femtio eng. mil långa resan från
Casiguran för att gratulera mig, och
vi firade dagen med kapplöpningar,
dans, sång och teaterföreställning. Att
våra väntade förstärkningar voro så
nära höjde naturligtvis stämningen.
Nästa morgon vid sextiden gaf jag
order åt öfverste Villa att sända elfva
soldater af min lifvakt till Dinundungan
för att i stället för öfverste Tal
Placi-dos uttröttade män, hvilka kunde
be-höfva att få hvila ut, taga hand om
de amerikanska fångarna. En barack
iordningställdes för att mottaga de
väntade, och öfverste Villa afsände ett bref
till militärchefen i provinsen Isabela
med underrättelse, att han om en vecka
hade att vänta förstärkningar och
därför borde lägga upp ett så stort
förråd af ris som möjligt.
Det var nämligen min mening att
låta Hilario Tal Placido och hans män
hvila ut i lägret vid Palanan i en vecka
och sedan sända dem till Isabela, där
de skulle förena sig med den där
befintliga guerillastyrkan, öfver hvilken
öfverste Tal Placido skulle taga befälet
och aflösa den dåvarande chefen,
hvilken skulle transporteras till Nueva
Vi-scaya.
Morgonen den 23 mars användes
att vidtaga förberedelser för bildande
af en Röda-kors-afdelning bland de
damer, som kommit från Casiguran till
min födelsedag. För detta ändamål
hade dr Barcelona sändt dem en
inbjudan att klockan tre infinna sig i
mitt hus.
Vid tvåtiden fick jag se Tal Placidos
män öfvergå Palananfloden i små
båtar och beordrade strax öfverste Villa
att sända kapten Tomas Magsarilo att
hälsa nykomlingarna och välkomna dem
i mitt namn. Öfverste Villa gaf också
order, att de soldater vid min lifvakt,
hvilka icke voro i tjänst, skulle
salutera på öfligt sätt.
Det dröjde icke länge innan de nya
trupperna, ungefär åttiofem man,
intågade i byn och gjorde halt på plazan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
