Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framför mitt hus, där ett tjugutal af
min lifvakt väntade för att mottaga
dem. Det var omkring klockan tre.
Nykomlingarna voro klädda i den
fi-lipinska arméns uniformer och
beväpnade med Mauser-, Remington- och
några få Krag-Jörgensen-gevär.
Officerarna, öfverste Tal Placido och kapten
Segovia, trädde in i mitt hus.
De omtalade, att marschen varit
otroligt svår och berättade om
detaljerna från densamma. Sedan jag
samtalat med Tal Placido och Segovia i
en kvart eller tjugo minuter, gaf jag
order, att den nyanlända truppen skulle
gå i kvarter och hvila ut. Kapten
Segovia — som var spanjor —
lämnade huset och gick bort till sina män,
åt hvilka han med hög röst gaf en
order, som vi ej kunde tydligt uppfatta
och ej förstodo. Hans män började
emellertid att skjuta på min lifvakt och
tog den fullständigt genom
öfverrump-hng.
Då skjutandet började trodde jag,
som icke misstänkte något förräderi,
att det var fråga om en salut med lösa
skott, hvarför jag sprang till fönstret
och ropade upprepade gånger:
»Upphör med elden!» Men då jag fann,
att skjutandet fortfor och att kulorna
voro riktade mot mig likaväl som mot
min lifvakt, förstod jag, att
nykomlingarna voro fiender. Jag lämnade
skyndsamt fönstret och sprang in i ett
angränsande rum i hopp att finna någon
möjlighet att undkomma, men såg då
att huset var fullständigt omringadt.
Jag grep min revolver för att
försvara mig, men dr Barcelona slog
armarna omkring mig och utropade:
»Offra er icke! Landet behöfver ert
lif!» På detta sätt hindrades jag från
att utföra min afsikt. Öfverste Villa
rusade ut från huset och försökte bryta
genom fiendens led för att söka samla
vårt folk, men han fick tre skott och
togs slutligen till fånga.
Då skjutandet började kastade Tal
Placido sig ned på golfvet för att und-
gå kulorna, men snart reste han sig
upp och sade oss, att vi voro
amerikanernas fångar. Fyrahundra
amerikanska soldater, sade han, stå på
andra sidan floden och äro snart här.
Flera af Placidos soldater stormade
in i huset och omringade dr Barcelona
och mig. Strax därefter kommo fem
amerikaner, fullt beväpnade, in i det
rum, där vi voro. De kommo fram
till oss, och en af dem frågade: »Hvem
af er är Aguinaldo?» Så snart de fått
visshet om, att det var jag, placerades
jag i sällskap med öfverste Villa och
dr Barcelona i ett af husets rum, och
vakter utposterades vid alla fönster och
dörrar, medan amerikanerna
genomsökte huset för att taga tillvara papper
och dokument.
Vi underrättades därpå, att de
officerare, som tagit oss till fånga, voro
general Funston, kaptenerna Newton
och Hazzard samt löjtnanterna Hazzard
och Mitchell. Medan sökandet efter
dokument pågick begagnade dr Bar
celona tillfället att sköta om öfverste
Villas sår, hvilka lyckligtvis icke voro
af farlig beskaffenhet.
Det är svårt att i detalj beskrifva
hvad som försiggick utomhus under
den förvirring, som uppstod vid
öfver-fallet. Soldaterna vid min lifvakt voro
fullständigt öfverraskade och hade icke
ens sina gevär laddade med skarpa
skott. En blef dödad och två sårade,
rästen flydde.
Nästa morgon hade jag ett samtal
med general Funston, som sade mig,
att ett krigsskepp dagen därpå skulle
ankomma till Palananviken för att föra
oss till Manila. Under dagens lopp
berättade han mig om den plan, som
ledde till vårt tillfångatagande — en
eventualitet, som jag trott aldrig skulle
kunna hända mig.
Min budbärare hade fallit i general
Funstons händer, och de bref, han
medförde, gåfvo generalen idén till den
kupp, som lyckats så förträffligt. Det
bref, som jag mottagit den 20 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
