Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPRAYS’ KURS FRÅN AUSTRALIEN TILL SYDAFRIKA.
icke mer än trettiosex timmar inalles
setat vid rodret; detta var nästan alltid
surradt då kuttern som vanligt hjälpte
sig själf, sak samma hvarifrån vinden
kom. Ibland tog sig Spray visserligen
en och annan * gir» än åt styrbord,
än åt babord, men kom snart åter i
sin kurs igen. Dessa afvikelser voro
dock, märkvärdigt nog, tämligen
regelbundna, så att den generella kursen
nästan alltid kunde hållas.
Det första intryck jag erfor vid min
ankomst till Keeling var att öfverflöd
härskade där, åtminstone på barn, ty
hundratals sådana af alla åldrar
svärmade och trängdes kring stränderna och
gåfvo mig en slags välkomsthälsning
genom att vifta och slå i luften med
stora palmblad. Befolkningen är i
allmänhet skygg till sin natur men höflig
och man kan icke gå förbi en
inföding utan att få höra »jalan, jalan»,
hvilket betyder: Frid vare dig,
främling.
Barnen på ön betraktade, länge efter
min ankomst, Spray med misstro och
fruktan. Ett fartyg med blott en
människa ombord var för dem någonting
alldeles obegripligt. En inföding hade
några år förut i en båt drifvit till sjöss,
och de läto hvarandra tydligen förstå
att denne neger, som de så mycket
fruktat, blifvit hvit och kommit tillbaka
i Spray. Man iakttog noga alla mina
rörelser, och isynnerhet var den mat
jag åt föremål för deras nyfikenhet.
Jag hade en dag lappsalvat riggen, d.
v. s. bestrukit den med tjära och
intog kort därefter min middag, hvilken
bestod af bl. a. svart björnbärssylt,
Men när några barn sågo detta,
sprun-go de sin väg skrikande: »Kaptenen
äter koltjära, kaptenen äter koltjära!»
De kommo dock snart underfund med
att »koltjäran» ej var att förakta,
sedan de fått smaka den. Jag hade en
dag lagt sylt på en skeppsskorpa, om
hvilken jag stelt fattat med alla
fingrarna under det jag åt, men hörde då
några barn yttra: »Bola, bola bashi»,
hvarmed menades att en haj bitit mig
och att jag blifvit lam i handen. De
sågo i mig därefter en hjälte, och jag
hade icke armar och händer nog att
räcka alla de småttingar, som trängdes
omkring mig. Förut när jag kom emot
dem, drogo de sig rädda undan och
yttrade: »Ujan», hvarmed menades
»usch», eller ock »Dingin», som
betydde »ond man». Men när de blifvit
öfvertygade om, att jag icke var den
bortblåsta negern, hade jag vänner
öf-verallt.
Jag ville en dag öfverse Spray i
botten och halade henne således nära land,
och då ebbtid inträffade, stod hon torr
på sandstranden, hvarvid en mängd
barn, förtjusta öfver äfventyret, skreko
och klappade i händerna samt påstodo,
att »kpeting» (krabborna) höllo fast
fartyget. Den lilla Ofelia, tolf år
gammal, skref vid tillfället i Spray’s
dagjournal:
»Om hundra man och därtill tre
försökt att hala kuttern flott,
misslyckats hade ändå de,
ty kuttern ej från stranden gått;
men nu är saken för mig klar,
en krabba håller kuttern kvar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
