Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag visste naturligtvis att Spray vid
infallande flodtid af sig själf skulle
komma flott, men för att lugna barnen
lofvade jag den muhamedanska prästen
Sama Emin en burk sylt, om han ville
bedja Muhamed ställa så till att
krabban släppte sitt tag i kutterns köl. Så
skedde, och sex timmar därefter
gungade Spray åter på vattnet.
Den 22 juli ankom engelska
örlogs-fartyget Iphigenia med en
undersökningskommission ombord. Iphigenia
var nämligen ute på inspektionsresa
bland Hennes Brittiska Majestäts
besittningar för att upptaga klagomål om
sådana funnes, och tillse att rättvisa
skipades bland befolkningen. Men på
Keelingöarna förekommo inga
klagomål. Kapten Ross var en god
guvernör, som behandlade sina undersåter
mycket väl, och dessa hade således
ingen anledning att klaga.
Om ett jordiskt paradis värkligen
finnes, så kan man med skäl kalla
Cocos Keeling för ett sådant. Processer,
brottmål o. d. förekomma där aldrig,
utan invånarna lefva i den bästa sämja
med hvarandra.
Guvernören ställde till en bal medan
Iphigenia låg kvar, och de flesta
officerarna från örlogsfartyget bevistade
densamma. Men dessutom kommo dit
alla möjliga människor från ön, gamla,
unga, stora och små, så många som
fingo rum i danssalen, hvilken just icke
var så liten. Alla dansade och
svängde kring af hjärtans lust, och i salens
hörn stodo och lågo barn i hoptals och
tittade på härligheten. Min lilla vän
Ofelia fick den äran dansa med
kommissarien. Orkestern bestod af två
första fioler, på hvilka man gned och
skrapade alldeles förtvifladt, och
därtill sjöngs unisont: »We won’t go home
till morning», och icke häller gingo vi
förr.
Amiral Fitzrog, som med fregatten
Beagle någon tid låg vid Cocos
Keeling, hade många underliga saker att
berätta om dessa öar. »Där fanns»,
sade han, »krabbor, som äntrade i
träden, fiskar som gingo upp på
stränderna och åto bär, stora snäckor som
fångade människor, d. v. s. de smällde
ihop vid minsta beröring, män som
redo på sköldpaddor, och råttor som
byggde bo i kokospalmernas kronor
m. m.»
Efter att hafva förrättat åtskilliga
arbeten och mindre reparationer på Spray
beslöt jag att taga ombord en mängd
»Mammoth-tredacnasnäckor», hvilka i
stor myckenhet funnos i en lagun på
öns södra kust, men råkade då ut för
äfventyr. Jag hade seglat öfver de stora
hafven och var på väg att fullborda en
världsomsegling, men var också på väg
att sätta lifvet till i en liten hafsvik
tillsammans med en varelse, som litade
på mig lika mycket som jag litade på
honom. Hurusomhälst så befann jag
mig en dag i sällskap med en
Keeling-neger i en usel båt och med ett lika
uselt segel i nyssnämnde hafsvik, då
seglet af en kastby slets bort, och
båten började drifva till sjöss. Det fanns
inga åror ombord, ej ens en »paddle»
med hvilken vi kunnat taga oss i land.
En dragg låg där visserligen, men utan
tåg. Jag kom emellertid att tänka på
spristången som bärgats och började
med denna paddla mot land, dit jag
och min kamrat efter ett styft arbete
slutligen anlände. Men faran hade
varit öfverhängande. Det var tretusen mil
till närmaste kust i lä, den afrikanska.
Jag hade en hungrig neger i sällskap
men ingen proviant, icke ens en droppe
vatten med hvilket törsten kunnat stillas
för den händelse vi drifvit till sjöss.
Jag uppgaf dock icke tanken på
Tre-dacnasnäckorna utan sådana, till en
vikt af två och en half tons, blefvo
efteråt tagna ombord på Spray.
Den 22 augusti lättade jag ankar
med Spray och gick till sjöss, på
stranden hälsad af de många vänner jag
fått och som ville tillvinka mig ett sista
farväl. Och innan mörkret fallit på,
hade Cocos Keeling med dess tusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
