Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungdomlig ifver — det är isynnerhet
kärlekens rätt till »själfhäfdelse» och, i
motsats därtill, de sociala moralbegreppens
intighet, som förfäktas, efter en modärn
kvinlig förebilds doktriner men utan
synnerligt tankedjup, — och låt äfven vara att
den utmanande tonen icke uppbäres af
önsklig mogenhet i form eller idéer, men
det ligger i alla fall uti denna käckhet
något visst anslående. Brandes säger på
ett ställe, att för de flesta nordiska
författarinnor begynnnr världshistorien med »Ett
dockhem». Gudrun Wide är således ej
ensam i den uppfattningen. Och hvad
själfva stilen angår, så står den sig rätt
godt i jämförelse med de flesta andra af
våra pännförande damers. (Wahlström &
Widstrands förlag).
Det får icke tagas som en försmädlighet,
när vi säga, att prosastyckena i den bok,
som efter den första berättelsen fått titeln
»Frändskapens Lag» och bär
författarenamnet Johan Nordling, står just på
gränsen mellan det pregnant kvinliga
skriftstäl-larlynnet och det som i allmänhet
framträder i de bättre alstren af det motsatta
könets. Man är icke — töras vi säga
ostraf-fadt? — damernas egen år efter år, utan
att taga intryck af das ewig weibliche.
Lycka då, när det sker i riktningen af det
fina behaget, af känslans innerlighet och
tankens renhet, såsom här är fallet, och
så att man icke låter sig dragas ned i den
Beata Hvardagslagsgenre, som —- ja, som
ligger alltför nära till hands. Vara
härmed hurusom hälst, så är, synes oss, hr
Nordlings lyrik här ojämförligt att föredraga;
hans poem äro mjuka och väna men sakna
ändock icke det manliga greppet i tonens
anslag. Att förf. äfven förmår skapa
prosadikter, det har han visat i sin ganska
utmärkta roman »Vera», som utkom för
några år sedan och nu omtryckes uti Iduns
romanbilaga. — Hvad vi däremot i den
för öfrigt särdeles vackert utstyrda
»Frändskapens Lag» icke tycka om, det är
omslagets symbolistiska teckning. Den är i och
för sig näppeligen tilltalande och den står
ej tillsammans med bokens innehåll.
(Nilsson & Berglings förlag.)
* * *
Bland romanöfversättningar ha vi att
nämna aldra främst en liten högst intagande
berättelse från norskan, »Starka händer»
af G. Aagaard. Om ett förut till vårt språk
öfverflyttadt arbete af samma hand har
skrifvits: »underhållande och lättläst med
många humoristiska drag, men dess
tendens djupt allvarlig». — Det är ord för
ord hvad man också kan säga om detta
senare. (Lars Hökerbergs förlag.)
Af den högt framstående polska författa-
rinnan Eliza Orzeszko, hvars synnerligt
fina och intagande berättelse, »Liksom
endrömbild», utkom i våras, har nu en
annan polsk historia nyss utgifvits i fröken
E. Weers goda öfversättning. »Häxan»
är dess titel, och innehållet rörer sig
omkring en mörk och ohygglig skildring af
huru okunnighet och vidskepelse kunna
väcka lidelserna hos en hel befolkning och
mana till nästan vansinniga handlingar, allt
i god tro. — »Konungens soldat» af Dora
M. Jones förflyttar läsaren till intrigernas
och de inre stridernas, de chevalereska
upp-offringarnes och den kärfva puritanismens
tidehvarf i England. Karl I:s och
Crom-wells dagar är en outtömlig källa för den
historiska romanen, och om det än är
hvar-ken Walter Scott eller Alexandre Dumas,
som här tecknar händelserna, så läses
boken i alla fall med nöje. (H. Gebers förlag.)
Detta kan däremot omöjligen sägas om
den amerikanska förf. R. K. Savages
gräsliga mischmasch, »Kungens hemlighet»,
som dock har själfvaste Stockholms slott
delvis till skådeplats och bland sina
huf-vudpersoner räknar både Karl XV och
Oscar II, samt därför borde slå an på
svenska läsare. Utom dessa höga personer
förekomma alla i en välsorterad
äfventyrs-roman ingående ingredienser: ädla
människor och svarta bofvar af greflig börd,
kärlek och hat, brödrauppoffring och förräderi,
stöld och tjufveri, mord, dråp och annan
misshandel, — allt detta dels i våra egna
fridfulla bygder och dels i det fria och
stora Amerika. Den svenska bakgrunden
skulle för svenska läsare göra just de
starka effektställena enbart komiska, äfven
om boken vore skrifven med större talang;
försigginge handlingen i en för oss mindre
bekant omgifning (t. ex. såsom i samme
förfis kort förut till svenskan öfverflyttade
»Prins Pauls ed» bland ryskt storfolk) skulle
innehållet kanske sväljts utan vidare
reflexion. Nu går det inte, och man måste
säga, att mr Savage, som besökt Sverige
och därunder lärer haft äran vistas såsom
konung Oscars gäst på Drottningholm,
sannerligen visat sin kunglige värd en slät
tacksamhet genom detta opus. (Ferd. Heyl’s
förlag.)
Till Amerika, men icke det imaginära
utan det värkliga lifvet och icke med
där-uti insatta svenska romanfigurer utan med
»hjältar» af kött och blod förflyttar oss hr
Henning Berger med sina
värklighetsskil-dringar under titeln »Där ute». Äfven
denna bok är, i förbigående nämndt,
försedd med en symbolistisk teckning på
omslaget, till på köpet en frukt af tvd
förmodligen mycket unga, artisters
tankearbete. Bilden är icke prydlig; den torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
