Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han skall dö. Han är mycket
sjuk, och jag sörjer icke. Om han
lefde, skulle han endast bli mycket
olycklig, ty han måste ha fått intryck
af mig, som skulle vara honom till
men i hela hans lif.
Och när han är död, skall jag bädda
hans för tidigt födda, ofärdiga lilla
kropp i hvita rosor och se på kistan,
när den sänks i jorden, med samma
hemska stillhet, som ligger här öfver
alperna, där jag nu bor.
Men alldeles som jag tycker, att när
natten kommer med sin döda frid och
det ännu lyser i väster, den sista reflexen
kan se så gäckande ut emot mörkret,
skall det finnas ett tvifvel hos mig,
som stör min ro och säger mig, att
allt icke är slut med att hans lilla
kropp förmultnar.
Jag tror, ätt en stor passion lämnar
märken efter sig på jorden, äfven sedan
vi försvunnit. Det som är större än
vi måste ju lefva längre än vi.»
Herr Brandt hade suttit tyst rätt
länge, när han blandade sig i det
allmänna samtal, som uppstått, sedan
lamporna blifvit tända. Han hade då
något i ögonen, som damerna funno
intressant.
HÖSTFÄRGER.
En visa om hösten jag dikta ville
i färgernas döende glans, t
och stämningar kommo som till gille
med gyllene, yrande löf i dans:
»För mycket vatten, för litet vin,
för bleka färger och matta!
Kom kornblixt, kom karmin!
m 1 „ ■
Kom björkskog i färggranna vågor,
kom rödt i ljungande park!
må bladen brinna som lågor
och slockna mot dimgrå mark!
Kom blända min själ med gnistrande vin
du skönhetsförgängelsens fägring!
Kom kornblixt, kom karmin!»
Och sakta försmälte färgernas under
i gyllene slockningsfrid,
och våldsamt skälfde i parker och lunder
den blödande granna dödsflämtningsstrid.
Och här brinner parken praktfullt röd;
jag irrar och letar en visa
bland löfvens glimrande glöd.
Olov Lundgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
