Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN BEKANTSKAP MED SLAGRUTAN.
EN LITEN KULTURBILD FRÅN SLUTET AF NITTONDE ÅRHUNDRADET, — OM MAN SÅ VILL.
AF
_ 1l>-o_XXca
T^\et är ju en gammal känd sak, att
det finns mycket mellan himmel
och jord som man inte kan förklara.
Men det står där i alla fall som ett
faktum, och i många fall nöja vi oss
med att föraktfullt rycka på axlarna
åt det. Det är ju också betydligt
bekvämare.
Jag tänker nu närmast på alla de
här historierna om folk, som går med
slagruta för att finna vatten och malm,
historier, som vanligen mottagas med
skeptiska leenden och som helt
kategoriskt genast hänvisas till mytens och
enfaldens områden. Utan att själf vilja
söka åstadkomma något försvar för
slagrutan och dess bärare eller söka ingå
på någon förklaring, skall jag här
framdraga några fall, som jag själf
bevittnat med egna ögon.
I en af de ångermanländska
älfdals-socknarne bodde för ett tiotal år sedan
— och han bor där kanske ännu —
en man, vida beryktad för att kunna
förutsäga hvar det fanns källådror.
Långa vägar omkring vände man sig
till Brodén, så snart det var fråga om
att upptaga en brunn vid någon stuga.
Och Brodén kom, gick för sig själf en
stund och pysslade med något i
bac-kame, ty han var »rädd om konsten»,
och kom sen in till den, som sändt
efter honom, och berättade att där och
där skulle man gräfva, på det och det
i fot uppgifna djupet skulle man få
vatten. Man gräfde och sprängde, där
så behöfdes, man fann vatten på an-
J’LlLL
gifvet djup. Jag har inte hört talas
om en enda gång, som Brodén
misslyckats, och dock känner jag en hel
mängd fall, där man anlitat honom.
Så var det en dag, att min far
tröttnade på den under högsommaren
betydligt sinande källa, hvarur man förut
i mitt föräldrahem brukade förse sig
med dricksvatten. Själf var jag en
smula geolog på den tiden och ansåg
mig af markens beskaffenhet ha funnit
ett ställe, där det var lämpligt att gräfva.
Men min far hade föga tilltro till min
förmåga i den vägen och beslöt att
eftersända den mångberyktade Brodén.
Så skedde. Men jag beslöt att ha tag
på mannen för att litet närmare känna
honom på pulsen.
Så tidigt på morgonen att tuppen
knappt hunnit börja gala, kom Brodén
sättande till gården och var fix färdig
med sina omdömen om rinnande
vatten, innan någon ännu fått skorna på
sig. Då far gick ner och öppnade
dörren satt han på bron och väntade.
Jo då, där var inte svårt att finna
vatten, om man så ville fylla en liten
sjö, och bara tretton fot behöfde man
söka sig ner, om det också blef litet
dyrt, ty Brodén hade för sig, att man
måste taga till dynamiten.
Gubbarna resonerade och ackoderade.
Min far ville också ha en smula
garanti för de pängar, hela härligheten
skulle komma att kosta. Och så
framkastade far en fråga, om Brodén också
var säker på sin sak, så att gräfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
