Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte skulle bli alldeles förgäfves. Då
tog Brodén eld och farsgubben fick det i
sig efter noter.
Om man misstrodde, att han förstod
sig på att säga, hvar vatten fanns 1 Man
kunde få fråga sig för rundt om i
by-arne, om han kunde. Han hade väl
gräft hundratals brunnar, och ännu hade
han aldrig tagit miste. Och inte hade
han namn om sig att gå och lura folk
i sådana saker häller. Förresten kunde
de skrifva kontrakt, om herrn ville, så
var han säker.
Far var inte den som lät säga sig
den saken två gånger, och så blef där
kontraktskrifning af, att Brodén skulle
börja gräfningen och far skulle hålla
dynamiten, men fann man ej vatten
inom fjorton fot, skulle Brodén sluta
och själf stå sitt kast hvad de förlorade
dagsvärkena beträffade. Så började
arbetet.
Brodén hade hunnit nio fot ner, nu
börjades smällandet med dynamiten,
och arbetet gick långsammare.
Naturligtvis voro vi synnerligen intresserade
af hur saken skulle aflöpa för mannen
och gjorde täta påhälsningar hos
brunns-gräfvarne. På tionde foten kom en
liten svag åder till synes, och det blef
fuktigt i gropen. »Ja, här ser ni nu att
det finns vatten», menade Brodén, »men
det är ingenting mot hvad vi ska’ finna
längre ner.» Och så fortsatte han
sprängandet, och det så att han alldeles
sprängde ihop den första lilla ådern.
Tolfte foten passerades. Intet vatten.
»Nå Brodén, det är på tiden att det
kommer snart», menade far, »det
be-höfs också ett visst djup för att bilda
bassängen.»
»Har ingen fara», menade Brodén
och fortsatte lungt sprängandet.
Trettonde foten. En klar stråle rann
fram ur klippan. Han fick stå i vatten
upp till magen, innan han fick
bassängen färdig. Det blef en rikligt
gif-vande präktig brunn, som under den
hetaste tiden på sommaren, hur torr
denna än må vara, aldrig sinar. Och
ändå få alla grannarne förse sig med
sina behof ur den Brodénska brunnen.
Brodén fick sig en bra dusör på
kuppen, och att hans rykte som
mästare i brunnsgräfning steg, faller af
sig själft.
Emellertid fick jag under arbetets
gång tag i Brodén på en ledig stund
och beslöt att förhöra honom. Att börja
med var han synnerligen hemlighetsfull
och ville ingenting säga annat än att
han begagnade slagruta. Jag bad att
få se på instrumentet, men han visade
sig omedgörlig och rädd om
hemligheten.
Efter många ansträngningar och efter
löften på heder och ära, att jag aldrig
skulle konkurrera med honom i yrket,
invigde han mig i hemligheten.
Den syntes mycket enkel. Han gick
bara bort till en sälgbuske och skar sig
en späd grenklyka, som han aflöfvade.
Därpå fattade han en gren af klykan
med hvardera handen, så att knogarne
voro vända mot hvarandra och själfva
klykan pekade uppåt. Därpå böjde
han sig ned och stödde handlofvarne
mot lårens innersidor — »puls mot
puls», som han yttrade — och i denna
mindre bekväma ställning började han
med svängande steg röra sig öfver
planerna.
Plötsligt stannade han.
»Det finns vatten litet hvarstans här»,
menade han. »Titta bara!»
Och när jag tittade efter, pekade
grenklykan rätt fram i stället för uppåt
nyss.
»Den skulle ha pekat rätt ner om
inte vattnet varit så djupt nere»,
upplyste slagrutsmannen, och så var det
väl då kanske.
Jag har själf sedan för ro skull
försökt mig på att gå med sälgklykan,
och faktum är, att på vissa ställen af
marken »doppar» den, och det så
duktigt ibland, att barken vrider sig om
sälgen löper. Om det kommer sig af
att där nere finnes ett lefvande
källsprång, det vet jag inte, ty jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
