Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig trappa upp till tämplet. Man har
kunnat följa muren i sydvästra hörnet
ända till 15 meter ner i jorden, där
den hvilar på klippan.
Vid en liten återvändsgränd utefter
den af kolossala stenblock byggda
muren är »Judarnas gråteplats».
Hit komma judarna för att klaga
öfver sin förlorade storhet och sitt
förstörda tämpel. Vaggande af och an
och höjande sig på tåspetsarna kunna
de i timtal repetera samma litania.
Man får se kvinnor, som gråta så de
skaka, och tårarna strömma utefter
kinderna och fukta den heliga muren.
Vi voro därnere en
fredagseftermiddag, när sabbaten ingick. Hela den
lilla smala platsen var fylld af en
vaggande och klagande människomassa.
En och annan kvinna öfverröstar då
och då de öfriga med sina höga
jämmerrop. Bäst som det var öppnades
en liten låg port alldeles bredvid och
en mogrebinkvinna — mogrebinerna
äro fanatiska muhamedaner från norra
Afrika -— rusade ut och höll på att
sätta fullständig skräck i hela
församlingen. Hela saken gällde, att
kvinnan ville ha fri passage till sin port
och inte tålde så mycket folk utanför
som det ju alltid blef på fredagarna.
Hon föste med lätthet undan de
femton, tjugu närmaste utan att någon
vågade opponera sig mot henne, tills
en turist, som stod där med sin
Bæ-deker och som, trots att han var
engelsman, kunde arabiska, tog hand om
henne och lagade hon kom in igen i
sin port.
Den uslaste stadsdelen af Jerusalem
ligger här ikring. Mogrebinerna ha
här slagit sig ned och bo mest i usla
lerkojor. De ta sig ofta väg utefter
judarnes klagorum endast för att i en
säker, själfmedveten ton få säga några
mustiga glåpord åt de stackars
judarna, som där ofta i värklig förtviflan
bedja sin gud fördrifva dessa
muhammedanska inkräktare och ej längre
vredgas på sitt folk, utan återupprätta
Israel och tämplet i all dess forna
glans.
Det lifligaste och mest intressanta
lifvet finner man omkring Jaffaporten,
både inom och utom stadsmuren. Där
satt jag också hvarje morgon och såg
det brokiga människovimlet.
Vid ena sidan af gatan sitter en
rad lökförsäljerskor med lökarna
ordnade i knippor på en metallbricka.
Bredvid dem litet längre upp mot muren,
som omsluter grafven kring »Davids
gamla borg», sitter en massa tiggare
och annat folk, alltjämt flyttande sig
längre och längre upp för att så länge
som möjligt kunna njuta af den lilla
skugga, som den låga muren lämnar.
Där har också en fikonförsäljare
inrättat sig. Han halfligger med en del
af kroppen ute i solgasset och slänger
mekaniskt oafbrutet af och an med
vågskålen för att hålla de tusentals
flugorna på afstånd från fikonhögen,
som han på en brokig trasa har
bredvid sig på gatstenarna.
Under ett skynke, som till skydd
för den värsta solen är upphängdt på
ett par käppar, nedstuckna mellan
stenarna, håller en barberare som bäst
på att tvåla in en gammal gubbe uppe
i hufvudet. Han har just expedierat
en kund, som innan han sätter på sig
sin turban vällustigt stryker med
handen öfver den polerade hjässan, hvilken
blänker i solen som en kopparkula.
Vatten- och lemonadförsäljarna med
sina lädersäckar tyckas ha en strykande
åtgång för sin vara i hettan. Med
högra handen slamra «de med sina
mässingstallrikar och den vänstra
handens tumme bildar ett naturligt lock
till den lilla metallpip säcken har.
Beduinkvinnor i massa äro om
morg-narne inne i staden, somliga med sina
små barn på ryggen i en sorts matta,
som de med grofva svarta snören bära
öfver pannan. En annan barnunge
sitter gränsle öfver ena axeln.
Dessutom äro de ej sällan belastade med
ansenliga bördor på hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
