Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIGGARE.
(Teckning af Olle Hjortzberg.)
Följer man gatan rakt fram från
Jafifaporten ner för backen, kommer
man snart ned till bazarema, som ju
alltid i Orienten ha sitt stora intresse.
I Jerusalem, som ju blott är en stad
på 40,000 invånare, ha bazarerna ej
den utsträckning som t. ex. i
Dama-scus eller Smyrna. Men intressant är
det att se alla dessa handtvärkare i
fullt arbete i sina små bås, hvilka ligga
som burarna i ett menageri på båda
sidor om den smala, öfvertäckta vägen.
I båset bredvid skomakaren, som
bultar och skär sitt röda läder till tofflor,
sitter »guldsmeden» och filar de groft
gjutna, hvita metallarmbanden, som
beduinkvinnorna sätta flera bredvid
hvarandra på sina armar, och
försäljaren af de röda fezerna, om hvilka
turbanerna bindas, håller som bäst på
att till några kunder isätta den stora
koboltblå silkestofsen. De flesta
»butikerna» innehafvas dock af
tyghandlande, som sälja de med gult
broderade hvita linnedukarna till turbaner,
de grofva beduinkapporna i bruna och
hvita ränder af kamelhår och duken,
oftast blå eller purpurröd, som på
huf-vudet fästes med de väldiga, svarta
ringarna, också de af kamelhår.
Viker man af till vänster innan man
hunnit fram till bazarerna, kommer
man in på en liten gata med små,
krångliga butiker, öfverfyllda af alla
möjliga sorters religiösa föremål,
krucifixer, madonnabilder och helgon,
alla af den kända grekisk-katolska
typen. Genom en liten port på höger
hand kommer man ned till platsen,
eller rättare gården sagdt, framför den
s. k. Graf kyrkan. Därnere vid kyrkan
fortsättes kommersen med radband och
krusifix, men här ligga varorna
utbredda öfver hela den stenlagda platsen.
På mig gjorde själfva Grafkyrkan ej
det ringaste intryck. Sedan jag sett
den härliga lilla trädgården med
graf-ven alldeles nedanför bärget utanför
Damascusporten, hade jag svårt
föreställa mig, att Grafkyrkan inne i
staden skulle innesluta Kristi värkliga
graf.
Underligt var i alla fall att se alla
dessa hundratals ryska pilgrimer i sina
pälsar och storstöflar krypa fram,
alltjämt kyssande golfvet, ända fram till
det lilla tabernakel, som midt under
kupolen är rest öfver den förmenta
grafven. Jag lyckades komma in där,
först i ett litet förrum med en massa
förgyllda lampor, som ägas af de olika
bekännelserna, och så genom en liten
öppning, som man nästan fick krypa
igenom in i en kammare, ännu min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
