Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mit att åhöra en del af samtalet
emellan far och son, då de träffats
för första gången efter den sjuåriga
skilsmässan och han försäkrade lifligt,
att faderns hållning varit ett under
af torr, affärsmässig höflighet.
Han hade befunnit sig ute i
butiken, medan de båda herrarne
sprakades vid inne på kontoret. Då
hade han hört den gamle fabrikören
yttra, att han visste att sonen haft
svårigheter vid att föda hustru och
barn, att han däremot inte visste
om det varit sonens eget fel eller
andra människors, att det häller inte
intresserade honom det minsta att få
veta det, men att han för sin del
aldrig kunde frångå sin uppfattning,
att sonen begått en kapital dumhet
som gift sig.
Sonen svarade härtill saktmodigt,
att han aldrig ångrat sitt äktenskap.
— Talesätt! af bröt honom fadern
kärft. Det ångra alla! Det ångrar
man först af allt och bittrast af allt,
om man inte är så förmögen att man
inte behöfver ångra någonting alls!
Sonen förhöll sig tyst en stund.
Fadern tillade:
— Det är just sina personligaste
förhållanden man ångrar mest!
Då hördes skrapningen af en stol,
som hastigt sköts tillbaka.
— Ja, jag vet en, som ångrat sitt
äktenskap mest och bittrast af allt:
Min mor!
Därpå tycktes sonen ha gjort min
af att gå, men fadern hade hållit
honom tillbaka.
— Jag har bedt dig komma för
att tala om affärer ... Vi låta det
andra hvila!
— Jag begär ingen välgärning!
— Och jag erbjuder ingen! Jag
ämnar upphöra med min affär och
om det är så, att du skulle önska att
öfverta butiken, så möter det intet
hinder. Ställningen är god och . . .
Här hade en kund kommit in,
hvarför bokhållaren tvungits att lämna
sitt lyssnande. När han åter fick
tillfälle att nalkas kontorsdörren, hade
själfva underhandlingarna försiggått.
— Ja, på det sättet blir det ju
också som det var menadt från
början, att du öfvertar affären! hördes
fadern säga med ett kort, iskallt
skratt, som han ofta brukade emot
sina underhafvande.
Därpå hade de båda bokhållarne
inkallats för att bevittna herrarnes
namnteckningar, och följande dag
hade själfva öfverlämnandet af
böckerna och korrespondensen skett.
Därvid hade ett andra samtal
uppstått mellan far och son, denna gång
angående rätta sättet att placera
besparingar. Fadern sökte göra
gällande att man borde så mycket som
möjligt undvika att använda
bankinrättningarna, hvilka han ansåg vara
till blott för dem som icke kunna
förkofra sina pängar på egen hand.
Sonen hade härtill anmärkt, att
en hvar som drifver privat
lånerörelse, visserligen brukar förtjäna
mycket pängar, men däremot
förlorar i allmänhetens aktning ...
— Allmänhetens aktning! Jag
säger dig, ocker är bara konsekvensen
af hela vårt modärna finanssystem!
Och därpå hade gubben tillagt
med lägre röst:
— Nu när snart sagdt hvar
människa gör affärer, vore det
sannerligen pä tiden, att det där föråldrade
begreppet bragtes ur världen! . . .
Den ene säljer sina varor med
vinst, den andra sina pängarl Det
är hela skillnaden.
— Men om vinsten är oskälig!
— Den som köper dyrt, får väl
sälja dyrt. . . och jag har trälat nog
för mina pängar!
Därpå hade den gamle mannen
gått häftigt ett par slag öfver golfvet
och så fortsatt, dä sonen icke gjorde
något försök att svara.
— Om jag t. ex. lånar dig 500
kronor nu, då din kredit är ingen, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
