Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna de pänningarne ha mera värde
för dig än 1000 kronor om sex
månader, då du förskaffat dig kredit!
Att då komma och tala om
oskälig vinst! Det är nonsens! .. .
nonsens! Det är inte värre än om du
ropar in en fastighet exekutivt och
sedan säljer den under hand, så till
vida som du antagligen förtjänar bra
och det alltid fins en eller flera som
bli lidande! Men det kallas inte för
ocker gubevars!
Det roade mig onekligen att
iakttaga, hvilket starkt intryck detta
re-sonnemang gjort på den
meddelsamme bokhållaren. Hans sätt att
relatera samtalet präglades af lika
mycken trovärdighet som beundran för
den gamle principalens öfverlägsna
skarpsinne. För att icke grumla hans
lycka underlät jag att yppa de grava
invändningar, som trots allt kvarstå
emot privatocker och uppmanade
honom att omtala, hvad han kände
till rörande sakernas vidare utveckling.
Det var för öfrigt icke mycket.
Förhållandet emellan far och son
hade icke utvecklat sig i personlig
riktning. När sonen uppsökt fadern i
hans bostad några gånger hade han
först blifvit bemött med köld och
slutligen icke mottagen.
Gubben begynte föra ett värkligt
enstöringslif. Han föll ihop under
loppet af ett halfår och blef så
mager att hans bekanta som sågo
honom förutsade hans snara
bortgång, och det tycktes en tid som
om de skulle fä rätt. Under fyra
månader höll han sig innestängd och
och lämnade icke sängen. Hans
gamla piga serverade honom hans
mål och vågade hvarken skicka efter
läkare eller förmå honom att stiga
upp och kläda sig.
Han vägrade alldeles att mottaga
besök och förhöll sig för öfrigt tyst.
Men en dag steg han upp och
var ute i flera timmar till den gamla
tjänarinnans dödliga förskräckelse.
När han kom hem, gick han direkt
in i sitt rum och fem minuter
därefter hörde pigan täta hammarslag.
Då hon till slut dristade sig till att
glänta på dörren vardt hon icke
mycket lugnad vid att se sin gamle
husbonde ligga på knä framför
ka-kelugnsplåten och räta spik.
Hennes första tanke var att’han
blifvit sinnesrubbad, men då han
fortfor att intaga sina mål på
bestämda tider och hans appetit t. o.
m. ökades lugnade hon sig något
och som hon varit van hela sitt lif
att lyda blindt, betraktade hon snart
sin husbondes sysselsättning med
undseende — nästan med aktning
såsom något som hon icke begrep
och som det ej häller var meningen
att hon skulle begripa . ..
Den gamle mannen hade inom
kort förvärfvat stor färdighet i sin
besynnerliga handtering. Äfven
spikar, som icke blott blifvit böjda
utan svängda genom grepp af
hof-tång förstod han att med några slag
af hammaren och en följd af
knackningar göra raka och användbara.
Men han använde dem aldrig.
Därtill fann han en alltför kostlig
njutning vid att kunna lägga dem till
samlingen. Han hade låtit slå upp
breda hyllor längs långväggen i sitt,
rum samt försett dem med lister
och afdelat dem i kolumner. Vissa
spikar, nämligen sådana som
erbjudit alldeles unika svårigheter brukade,
han lägga i ett särskildt hedersfack.
Hvar och en af dem hade kostat
honom timslång möda och stor
fyndighet till följd af de enkla medel
han betjänade sig af. En hammare
och ett städ, det var allt. Det kan
med tämlig visshet påstås, att om
han hade användt en mer invecklad
attiralj, arbetet snart skulle hafva
mistat sitt intresse för honom. Som
det nu var tycktes det utöfva en
nästan suggestiv makt öfver hans
sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
