Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMELRYTTARE I SYRISKA ÖKNEN.
VID JULETID I ÖKNEN.
För VARIA af
T^et är den tid då julgranarne
smyc-kas hos oss.
Sedan nära en vecka släpade sig den
tunga oviga karavanen fram genom den
grågula syriska öknen med Palmyra,
den vidtberyktade ökenhufvudstaden,
till mål, och dag efter dag gäckade
öknens underbara ruinstad min längtan.
Långsamt, förfärande långsamt,
forsigtigt klifvande, som ginge de på
underminerad mark, flytta sig kamelerna
framåt med halsarne sträckta och
huf-vudena mot marken i förbifarten
afbe-tande det torra ökenriset.
Ut öfver de ändlösa slätterna dåna
kamelernas stora klockor i afmätt
be-grafningstakt, och genom den af
darrande malmklang mättade luften skära
kameldrifvarnes rörflöjters långt utdragna
klagande toner. Tipime efter timme,
dag efter dag skrida vi framåt, än öfver
en mark slät som ett golf, en i det
oändliga fjärran sig sträckande
ökendal, innestängd mellan höga, grå, som
skuggor vid horisonten uppstigande,
bärgskammar, än öfver steniga,
uttorkade, djupt nedskurna flodbäddar, än
öfver de vida, vågformade slätterna,
där den ena vågkammen följer den
andra, utan afbrott, i döfvande
enformighet, ständigt gäckande våra
förhoppningar att bakom nästa vågkam få se
något annat än detta i det oändliga
återupprepade förstelnade haf. Det är
ej ökenidealet, den gyllene, glödande
Libyska öknen, ett haf af smältande
guld, vi ha framför oss, det är den
grå tröstlösa ödemarken, gråare än allt
grått, tröstlösare än allt tröstlöst.
Dagen i ända lyser solen klar och
blank, men utan värme, ned från en
blåhvit himmel öfver de grågula
slätterna, där här och där en grupp svarta
beduintält, en betande fårahjord ej olik
ett ulligt lågt seglande strömoln eller
en sakta framåtskridande karavan
bryter den rådande dödsstillheten.
Hvinande sveper den österifrån från
Sind-schars bärg och det isiga Frat
kommande vinden fram i de långsträckta
dalarne, och nätternas bittra köld
drif-ver oss huttrande och skakande, med
svidande händer och fotter tillsammans
tätt intill den tynande elden. Öknens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
